Miljöns betydelse för att sprida antibiotikaresistens är underskattad  Länk till annan webbplats.

Joakim Larsson har nyligen blivit invald som vetenskaplig rådgivare vid Joint Programming Initiative on Antimicrobial Resistance, JPIAMR, som koordinerar internationell forskning om antibiotikaresistens. Uppgiften innebär att vara med och ge råd kring olika aktiviteter, bland annat de utlysningar som de 28 medlemsländerna gör tillsammans varje år.

Han är glad över förtroendet.

– Jag hoppas kunna komplettera den breda expertis som finns bland övriga ledamöter. Alltsedan jag för 20 år sedan rekryterades som postdoktor hos Håkan Billig, som tidigare var huvudsekreterare för medicin vid Vetenskapsrådet, har jag haft ett intresse för forskningsfinansiering och kvalitetsaspekter. Det kommer kanske till nytta nu.

Hur ser ditt mest hoppfulla scenario ut när det gäller antibiotikaresistens och hur skulle vägen dit kunna se ut?

– Det som lönat sig mest de senaste decennierna är inte läkemedelsutveckling utan dedikerat arbete med att begränsa uppkomst och spridning av resistens. Att på olika sätt öka sådana ansträngningar i låg och medelinkomstländer tror jag är centralt för att begränsa framtida problem även för oss. På sikt tror jag bara man kan ”lösa” resistensfrågan om vi kommer på något helt nytt och annorlunda koncept för hur antibiotika fungerar.