Totalt fick 23 forskningsprojekt dela på 33 miljoner kronor i projektbidrag för forskning som kan bidra till att dämpa utbredningen och effekterna av coronapandemin och förhindra framtida pandemier. Projekten får finansiering från Vetenskapsrådet fram till 31 december 2021.
Riskfaktorer för svår covid-19
Långtidseffekterna av covid-19 på framtida hjärt- och kärlsjukdomar är okända men redan nu går det att se många beröringspunkter mellan svår covid-19 och kardiovaskulära sjukdomar.
Precis som för hjärtinfarkt och stroke ökar risken för svår covid-19 (behov av IVA-vård och död) i det närmaste exponentiellt med stigande ålder. Samma riskfaktorer som finns för kardiometabol sjukdom, till exempel högt blodtryck, diabetes och fetma, utgör riskfaktorer även för svår covid-19. Ytterligare en riskfaktor är låg utbildning och social utsatthet, där pandemin slagit hårt mot personer som inte har möjlighet att arbeta hemifrån, som bor trångt eller som behöver omsorgsinsatser för sitt dagliga liv.
Syftet med projektet är att med hjälp av svenska register kartlägga covid-19 i Sverige under 2020 och 2021 bland riskgrupper för svår covid-19. Hur har det gått för dem som insjuknat och vilken påverkan har sjukdomen haft på deras kardiovaskulära hälsa och ekonomi?
Projektledare: Annika Rosengren, professor i medicin
Lärosäte: Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
BAMSE-projektet startade 1994 och har sedan dess följt 4089 deltagare från födseln upp till vuxen ålder med regelbundna enkäter och kliniska undersökningar. Nu gör vi en ny uppföljning av studiedeltagarna med upprepade mätningar av antikroppar mot coronavirus, enkätfrågor och en klinisk undersökning med bland annat blodprovstagning och lungfunktionsmätning.
Det övergripande syftet med studien är att undersöka kliniska, miljö- och livsstilsrelaterade samt genetiska/immunologiska riskfaktorer relaterat till långsiktiga hälsoeffekter av covid-19 bland unga vuxna. Vi undersöker även vilka konsekvenser en genomgången infektion har för immunitet och immunförsvar, lungfunktion samt psykisk ohälsa.
I den första enkätundersökningen som genomfördes under pandemins första sex månader rapporterade nära hälften av studiedeltagarna (46 %) symtom förenliga med covid-19 . Av dessa hade en av tio upplevt långvariga symtom under minst fyra veckor. Ungefär en av fem deltagare hade IgG-antikroppar mot coronavirus, vilket indikerar genomgången infektion. Andelen deltagare med påvisade antikroppar har ökat från 14% i oktober 2020 till 29% i januari 2021, vilket är en statistisk säkerställd ökning. Nu pågår en analys av B- och T-cellsimmunitet.
Resultaten från studien kan bidra till att öka förståelsen om varför en del unga vuxna drabbas svårare av covid-19 än andra. Dessutom kommer vi att studera betydelsen av möjliga riskfaktorer som fetma, hjärtkärlsjukdom, kronisk lungsjukdom, rökning och luftföroreningar.
Projektledare: Erik Melén, professor i pediatrik
Lärosäte: Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska institutet
I det här projektet vill vi förstå hur det är möjligt att samma virus (Sars-CoV-2) kan orsaka så olika grad av sjukdom. Hur kommer det sig att vissa personer inte ens märker att de är infekterade medan andra blir svårt sjuka och några dör? Vilken roll spelar immunförsvaret för hur sjuk man blir?
Vi tror att en del av svaret finns i hur olika personer reagerar på viruset där det kommer in i våra kroppar: i näsan och i luftvägarna. Kan det vara så att personer som hanterar viruset på ett visst sätt redan i näsan, slipper bli svårt sjuka? Om det i ett tidigt skede går att avgöra vem som riskerar att bli allvarligt sjuk har vården bättre möjligheter att behandla sjukdomen snabbt och på rätt sätt.
I projektet har vi provtagit 150 Sars-CoV-2 infekterade personer som varit alltifrån asymptomatiska till dödligt sjuka. Vi har tagit blodprover och prover från luftvägarna hos studiedeltagarna under hela sjukdomsförloppet och gjort detaljerade analyser av deras immunceller och immunreaktioner. Vi har också tagit prover när de tillfrisknat och kommer att göra regelbundna provtagningar de närmsta åren för att se hur det långvariga immunsvaret utvecklas och finns kvar beroende på hur sjuk patienten var från början.
Resultaten från vår första studie visar att mängden av en typ av immunceller, myeloida suppressorceller, ökar ju svårare sjukdomen är. Höga nivåer av de här cellerna tidigt under sjukdomsförloppet korrelerar med ökad risk att utveckla allvarlig covid-19.
Projektledare: Anna Smed Sörensen, docent och forskare i immunologi
Lärosäte: Institutionen för medicin, Solna, Karolinska institutet
I detta projekt utforskar vi sambandet mellan fysisk funktion, fysisk aktivitet och sociala nätverk före pandemin, och symptom på covid-19 och mental ohälsa under pandemin hos äldre personer.
Under maj och juni 2020 intervjuade vi 1231 personer i åldrarna 68 år och uppåt. Gemensamt för intervjupersonerna är att de har deltagit i den nationella studien SNAC-K om åldrande och vård på Kungsholmen under åren 2016–2019. Intervjuerna genomfördes på telefon.
Våra preliminära resultat indikerar att:
- Självisolering var vanligast bland personer med kroniska sjukdomar, särskilt bland personer med kardiometabola sjukdomar.
- Restriktionerna under pandemins utbrott hade en negativ påverkan på en majoritet av deltagarnas liv och hälsa. De negativa konsekvenserna var särskilt tydliga bland kvinnor.
- Det finns flera fysiska, sociala och kliniska faktorer som kännetecknar de personer som var mer benägna att uppleva försämrad psykisk hälsa.
- Äldre personer med bättre muskelstyrka före pandemin hade en lägre sannolikhet att uppvisa symptom på covid-19, medan graden av fysisk aktivitet inte tycktes ha någon sådan inverkan.
Resultaten kan hjälpa oss att identifiera de mest sårbara äldre individerna i samhället, vilket är viktigt för att kunna minska de indirekta konsekvenserna av pandemin.
Projektledare: Laura Fratiglioni, professor i medicinsk epidemiologi
Lärosäte: Aging Research Center, Karolinska institutet
Äldre personer har drabbats hårt av covid-19-pandemin och det finns ett stort behov av forskning om de mest sårbara individerna. Trots behovet är forskningen på stora datamängder om äldre fortfarande ganska begränsad.
I projektet kommer vi att studera de mest utsatta äldre i syfte att förhindra förödande effekter också i framtida pandemier. Vi vill identifiera de faktorer som har betydelse för olika utfall av covid-19 och fokuserar på läkemedel och olika riskprofiler, till exempel socioekonomisk position, särskilt boende, skörhet, kardiovaskulär sjukdom, diabetes eller demens. För att göra detta kommer vi att använda epidemiologiska metoder och analysera registerdata där personer som är 65 år och äldre följts över tid. Alla analyser baseras på stora nationella datamängder av hög kvalitet.
Resultaten kan bidra till att hjälpa beslutsfattare och kliniker att identifiera vilka äldre som är mest sårbara och utifrån det utforma riktade åtgärder mot dessa grupper under pandemin. Det kommer även att ge långsiktiga fördelar i form av ökad beredskap och bättre förebyggande åtgärder för utbrott av andra smittsamma infektioner och framtida pandemier.
Projektledare: Kristina Johnell, professor i geriatrisk läkemedelsepidemiologi
Lärosäte: Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet
Spridning
I projektet undersöker vi livslängden på utandningsdroppar som släppts ut av individer infekterade med SARS-CoV-2.
De nuvarande rekommendationerna för att hindra överföringen av luftvägsinfektionssjukdomar är baserade på en enkel modell som utvecklades för 90 år sedan. Regeln om att hålla två meters social distans bygger på ett antagande om att de dominerande överföringsvägarna för SARS-CoV-2 sker via stora andningsdroppar. Men denna regel stämmer inte överens med vetenskapen om utandning och inomhusluft. Regeln baseras på en förenklad bild av viral överföring, som bygger på antaganden om en tydlig uppdelning mellan stora droppar och små luftburna droppar. I själva verket handlar det förmodligen om ett kontinuum av droppstorlekar där även utandningsluften som bär dropparna spelar en viktig roll.
Forskning har visat att luftburna små droppar som är koncentrerade i utandningsluften från infekterade individer kan spridas upp till åtta meter. I projektet simulerar vi olika temperaturer, olika nivåer på luftfuktighet och luftturbulens av olika intensitet. Detta för att ta reda på vilka miljöförhållanden som ökar respektive minskar överföringen av covid-19.
Målet med projektet är att ge politiska beslutsfattare riktlinjer för att kunna bromsa pandemin. Riktlinjerna ska hjälpa dem att ange ett mer realistiskt avstånd för minskad smittspridning mellan individer och lämpliga nivåer för temperatur och fuktighet i offentliga inomhusmiljöer.
Projektledare: Gaetano Sardina, docent och forskare i strömningsmekanik
Lärosäte: Institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola
Coronaviruset sprids via droppar i in- och utandningsluften. Syftet med projektet är att visa hur dropparna beter sig nära människor när de andas, hostar och nyser, med munskydd och utan. Målet är att ur ett strömningsmekaniskt perspektiv kunna ge riktlinjer för användning av munskydd för att förhindra spridning av coronaviruset och andra virus.
Projektet leds från Luleå tekniska universitet och drivs i samarbete med Chalmers tekniska högskola, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Lunds tekniska högskola vid Lunds universitet. Det är uppdelat i fyra delar:
- Resultatspridning (Luleå tekniska universitet)
- Simulering av droppars spridning i olika miljöer (Lunds tekniska högskola)
- Simulering av droppar och aerosolers transport genom munskydd (Chalmers tekniska högskola, Luleå tekniska universitet)
- Experimentell validering (KTH, Luleå tekniska universitet)
Hittills har vi genomfört initiala studier och satt igång flera samarbeten. En första milstolpe är att karakterisera fyra olika typer av munskydd geometriskt i detalj med hjälp av röntgenmikrotomografi.
Projektledare: Staffan Lundström, professor i störmningslära
Lärosäte: Institutionen för teknikvetenskap och matematik, Luleå tekniska universitet
Läkemedel och behandling
Målsättningen med projektet är att identifiera och utveckla antivirala läkemedel mot corona och andra virus.
Många virus binder till olika typer av kolhydrater som finns på utsidan av våra celler. Kolhydraterna fungerar som hänglås, och virus använder en viss typ av nyckel för att öppna låset och infektera cellen. I samarbete med Mikael Elofssons forskargrupp vid Umeå universitet har vi skräddarsytt kolhydrater till att fungera som ”falska hänglås”. Vi lurar då viruset att stoppa in sina nycklar i falska hänglås istället för att öppna de riktiga låsen på cellerna. I tester med mänskliga celler odlade i vårt laboratorium har vi sett att en särskild typ av kolhydrat som kallas sialinsyra kan fungera som ett sådant falskt hänglås och hindra en viss typ av coronavirus från att infektera cellerna.
Vår forskning kan leda fram till nya typer av antivirala läkemedel som kan lindra sjukdomar som orsakats av virus, men även bryta smittkedjor. Antivirala läkemedel mot coronavirus hade förmodligen kunnat stoppa pandemin från början, om vi haft dem till hands.
Projektledare: Niklas Arnberg, professor i virologi
Lärosäte: Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet
Sockerkedjan heparansulfat finns på cellernas yta och fungerar bland annat som co-receptor för coronavirus och andra virustyper. Heparansulfat används också av de proteiner, så kallade cytokiner, som aktiveras vid den cytokinstorm som covid-19-patienter kan drabbas av.
Heparin är en sockerkedja som liknar heparansulfat men har en anti-koagulerande effekt som gör att den kan användas mot blodproppar. Blodproppar i lungan är ett vanligt inslag vid svår covid-19 och patienterna behandlas då med heparin. Heparinet hindrar viruset och cytokinerna att binda till heparansulfatet på cellytan och kan därmed bryta sjukdomsförloppet. Doseringen av heparin är dock begränsad på grund av att den anti-koagulerande effekten ökar risken för blödning.
I projektet har vi på kemisk väg tagit bort den anti-koagulerande effekten för att ta reda på hur ett sådant deaktiverat heparin kan användas i behandlingen av covid-19 och andra virussjukdomar.
Projektledare: Jin-Ping Li, professor i heparansulfat pathofysiologi
Lärosäte: Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet
Män har högre risk att bli svårt sjuka i covid-19 och avlida jämfört med kvinnor. Det kan bero på att testosteron underlättar för SARS-CoV-2 att ta sig in i celler i luftvägarna.
Vi har undersökt hur stor andel av män med prostatacancer som dog under den första pandemivågen våren 2020 jämfört med samma period 2015–2019 med hjälp av data från Nationella prostatacancerregistret, NPCR, och nationella hälsodataregister. Vi har jämfört skillnaden mellan perioderna bland män med hormonbehandling och män utan sådan behandling för att hitta stöd för att behandlingen minskar risken att dö av covid-19.
10 000 män med prostatacancer varav 5000 med hormonbehandling dog under dessa perioder. Både bland män med och utan hormonbehandling kunde vi se en tydlig ökning av den totala dödligheten under 2020 jämfört med 2015–2019. Efter att ha justerat för störfaktorer kunde vi inte se någon minskad risk för överdödlighet hos de män som fick hormonbehandling. Våra resultat ger inget stöd för hypotesen att hormonbehandling för prostatacancer minskar risken att dö av covid-19.
I projektet undersöker vi även om det finns ett samband mellan hormonbehandling och behovet av intensivvård och svårighetsgrad av sjukdomsförloppet i covid-19 med hjälp av data från Svenska Intensivvårdsregistret, SIR.
Projektledare: Pär Stattin, professor i urologi
Lärosäte: Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet
SARS-CoV-2 virusets mRNA, som innehåller den genetiska koden för virusets ytprotein, använder speciella strukturer och mekanismer för översättning av sina viktiga gener efter att det tagit sig in i en cell (värdcellen). I vårt projekt vill vi identifiera specifika hämmare som binder till virusets mRNA och därmed hämmar översättningen av virusets arvsmassa. Eftersom värdcellernas mRNA saknar de speciella egenskaperna som virus-mRNA har så kommer hämmarna troligen inte att påverka översättningen av värdcellens eget mRNA. Vi tror inte heller att viruset kommer att bli resistent mot hämmarna eftersom eventuella mutationer i virusets arvsmassa kommer att förändra virus-mRNA:s speciella egenskaper.
I projektet använder vi främst cellfria högkapacitetsscreening-analyser av redan befintliga kemiska bibliotek. Biblioteken innehåller kemiska substanser som redan används medicinskt. Dessa inkluderar även antibiotika eftersom många antibiotika binder sig till RNA.
Projektet kan leda till ett unikt och långsiktigt botemedel mot coronavirusinfektioner. Eftersom vissa andra virus använder liknande mekanismer för genöverföring i värdcellen kan projektet även lägga grunden för behandling av multipla virussjukdomar.
Projektledare: Suparna Sanyal, professor i molekylärbiologi
Lärosäte: Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet
Vid kraftig belastning på sjukvården är det viktigt att kunna förutspå vilka patienter som kommer kräva intensivvård och vilka som enbart utvecklar mild sjukdom. I vårt projekt försöker vi finna en biomarkör för utvecklandet av allvarlig covid-19, samt undersöka om neutrofiler är involverade i sjukdomsutvecklingen.
Neutrofiler är en typ av vita blodkroppar som kan frisätta sitt DNA och bilda fällor utanför cellen om de blir överaktiva, så kallade ”neutrophil extracellular traps, NETs”. Dessa DNA-trådar binder toxiska ämnen från neutrofilerna och kan fånga och oskadliggöra inkräktare, men de kan även orsaka blodproppar. Vi vill undersöka om dessa NETs bildas i blodet vid covid-19 och om de i så fall kan fungera som en biomarkör och förutsäga vilka personer som kommer utveckla allvarlig sjukdom. Vi vill även veta om sjukdomen förvärras av att neutrofilerna frisätter sitt DNA och om det därmed bildas blodproppar. Om så är fallet, varför händer detta och går det att förhindra med nya behandlingar av svårt sjuka covid-19-patienter?
I drygt 100 patienter vid Danderyds sjukhus med allvarlig covid-19 har vi funnit högre nivåer av NETs i blodet jämfört med friska personer. Dessa nivåer har normaliserats fyra månader efter infektionen. Vi fann även att högre nivåer av NETs korrelerade med ett ökat behov av andningshjälp och dödlighet. Det visar att NETs kan fungera som en biomarkör för allvarlig covid-19.
Projektledare: Mia Phillipson, pofessor i fysiologi
Lärosäte: Institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet
Blodet innehåller ett stort antal plasmaproteiner. Tillsammans utgör de en av kroppens första barriärer för igenkänning och nedbrytning av mikroorganismer som coronaviruset SARS-CoV-2. Plasmaproteinerna ingår i det intravaskulära immunsystemet (INIS) som är vårt naturliga och medfödda immunsystem inne i blodkärlen. INIS består av vissa av blodets vita blodkroppar, blodplättar och kaskadsystem.
INIS fungerar som ett ”skräphanteringssystem” som känner igen och eliminerar främmande ämnen och partiklar såsom mikroorganismer och skadade celler. Under 2020 studerade vi 65 patienter med svår covid-19 som vårdades på IVA. Vi såg då en tydlig aktivering av INIS hos patienterna, speciellt en del som kallas kallikrein-kininsystemet. Sannolikt har skadade celler i lungorna orsakat en vävnadsskada som gjort att INIS aktiverats. Detta kan medföra proppbildning och en försämrad syresättning av blodet. Vi tror därför att vissa särläkemedel som är godkända för den sällsynta sjukdomen hereditärt angioödem, och som hämmar kallikrein-kininsystemet, skulle kunna användas även för behandling av svår covid-19.
I fortsatta studier kommer vi att undersöka om INIS är aktiverat och kan fungera prognostiskt även tidigt i sjukdomsförloppet. Vi kommer också att studera mekanismerna för hur INIS aktiveras vid covid-19. Resultatet kan underbygga tanken att läkemedel som hämmar kallikrein-kininsystemet kan bidra till behandling av svår covid-19.
Projektledare: Bo Nilsson, professor i klinisk naturlig immunitet
Lärosäte: Institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet
Projektledare: Anders Sönnerborg
Lärosäte: Karolinska institutet
Även om vaccinationsinsatserna trycker ned pandemin till låga nivåer, kommer det att behövas antivirala medel för behandling av individer som trots detta blir sjuka i covid-19. Antivirala medel som sätts in tidigt under infektionen stoppar virusets förökning.
I vårt projekt letar vi efter antivirala medel mot SARS-CoV-2. Mänskligheten har tidigare drabbats av epidemier med närbesläktade virus, som SARS och MERS. Antivirala medel mot SARS-CoV-2 kan därför vara värdefulla även vid framtida epidemier av coronavirus.
I projektet har vi konstruerat en modell där gener i celler tillverkar ett av virusets proteiner. Viruset behöver proteinet för att kunna föröka sig. Modellen är kopplad till ett toxinprotein som gör att cellerna som producerar virusproteinet inte kan föröka sig. Toxinproteinet känner dock av om virusproteinet blockeras av en antiviral molekyl. Vid en blockering minskar toxinproteinet i mängd och då kan cellerna föröka sig. I modellen testar vi olika antivirala molekyler för att se om de kan blockera virusproteinet. Fördelen med att använda ett cellulärt system är att det går att se att de antivirala molekylerna verkligen kan ta sig in i cellerna.
I ett första steg har vi testat att modellen fungerar. Nu använder vi den i ett robotbaserat system för att screena för nya antivirala molekyler.
Projektledare: Per Sunnerhagen, professor i molekylär biologi
Lärosäte: Institutionen för kemi och molykylärbiologi, Göteborgs universitet
Projektledare: Joakim Dillner
Lärosäte: Uppsala universitet
Projektledare: Agnes Wold
Lärosäte: Göteborgs universitet
Vaccin och immunitet
En central fråga sedan coronapandemins start är om en naturlig infektion ger upphov till immunitet – det vill säga skydd mot framtida sjukdom. Här spelar antikroppar en avgörande roll, men även det så kallade cellulära immunsvaret som utgörs av B- och T-celler. Dessa immunceller bildar ett immunologiskt minne som kan ge upphov till immunitet under en längre period.
Målet med vårt projekt är att förstå under hur lång tid minnesimmunsvaret mot SARS-CoV-2 är kvar hos patienter med olika sjukdomsgrad av covid-19. Vårt huvudspår är att identifiera olika faktorer som kan ligga till grund för varför vissa individer har ett långvarigt och robust T-cellsvar men inte andra. Resultaten förväntas publiceras under 2021.
Med en tilltagande pandemi och i väntan på att fler ska vaccineras, är det av stort intresse för samhället att förstå om individer utvecklar ett skydd mot framtida sjukdom. Vi hoppas att vi med detta projekt på sikt även kan bygga upp en plattform för att kunna följa upp hur långvarigt minnesimmunsvaret är hos olika patientgrupper som vaccinerats mot covid-19.
Projektledare: Marcus Buggert, biträdande lektor och forskare i medicin
Lärosäte: Centrum för infektionsmedicin, Karolinska institutet
Mer kunskap behövs om immunsvaren som de olika vaccinen mot SARS-CoV-2 ger. Vi vet till exempel ännu inte hur höga antikroppsnivåerna behöver vara efter en vaccination för att skydda mot sjukdom eller smitta. Data pekar på att neutraliserande antikroppar som riktar sig mot spikproteinet på virusets yta spelar en nyckelroll.
I projektet genomför vi prekliniska och kliniska prövningar med antikroppar som stimulerats av två olika sorters vaccin: mRNA-vacciner och nanopartikel proteinvacciner. Vi utvärderar vilka delar av virusets spikprotein som antikropparna riktar sig emot och om det skiljer sig mellan de olika vaccinen, samt slutligen om detta kan kopplas till skyddseffekten. Sen renar vi fram B-cellerna (de celler som producerar antikroppar och gör att kroppen kan känna igen och bekämpa virus) och utvärderar dem på genetisk nivå för att förstå diversitet och graden av mutation och differentiering. Vi planerar även att producera antikroppar utifrån denna genetiska information.
Resultaten från projektet kan ge kunskap om hur ofta ett vaccin ska ges, hur många doser som krävs och hur stora de bör vara. De kan även ge kunskap om huruvida vaccinen måste uppdateras för att skydda mot nya mutanter av viruset och om vissa typer av vaccin är mer lämpliga än andra för vissa åldersgrupper, patientgrupper osv.
Det vi sett hittills är att de antikroppar som vaccinen ger neutraliserar SARS-CoV-2 effektivt och att de bildas även i luftvägarna. Kvaliteten på antikropparna är bra redan efter första vaccindosen men två doser ger högre nivåer av antikroppar och ett bättre skydd. Det kan även behövas påfyllnadsdoser, så kallade boosterdoser, för att behålla antikroppsnivåerna på en hög nivå och öka skyddet även mot virus som har muterat.
Projektledare: Karin Loré, professor i vaccinationsimmunologi
Lärosäte: Institutionen för medicin, Karolinska institutet
Projektledare: Jonas Klingström
Lärosäte: Karolinska institutet
Digitalisering och organisation
I samband med att covid 19-pandemin tog fart i Sverige i februari 2020 minskade antalet besök på sjukhus och vårdcentraler. Samtidigt ökade antalet digitala vårdkontakter.
Projektets syfte är att studera hur den digitala vården har utnyttjats under covid-19-pandemin i Sverige. Vilka har utnyttjat den och för vilken typ av vård? Har ökningen varit densamma i hela landet? Det är några av de frågor som vi söker svar på. Förutom att följa utvecklingen genom att samla in data om olika typer av vård, så genomför vi en intervjustudie där vi frågar personer med erfarenhet av digital vård om hur de ser på möjligheterna för digital vård i Sverige. Vi fokuserar på tre huvudområden: 1) de tekniska förutsättningarna; 2) de regleringsmässiga aspekterna, och 3) patientsäkerhet och vårdkvalitet.
I projektet har vi hittills sett att många olika typer av digital vård ökade under våren 2020, exempelvis primärvård, artrosvård och monitorering av högt blodtryck, men att det sedan gick tillbaka något under sommaren och i början av hösten. Vår förhoppning är att resultaten från vårt projekt kan ge oss lärdomar om den digitala vårdens möjligheter i Sverige framöver.
Projektledare: Björn Ekman, docent och hälsoekonom
Lärosäte: Institutionen för kliniska vetenskaper, Malmö, Lunds universitet
Projektet handlar om att utveckla en mobilapplikation för att mäta sjukvårdspersonalens dagliga upplevelser av arbetsrelaterad stress under covid-19-pandemin. Syftet är att hitta effektiva sätt att ge stöd till sjukvårdspersonal under påfrestande situationer.
Sjukvårdspersonal arbetar ofta under svåra förhållanden, vilket kan orsaka psykisk ohälsa såsom utmattning och depressiva symptom. Om vi har bättre förståelse för hur ett digitalt psykologiskt stöd bör utformas kan vi skapa evidensbaserade åtgärder för att i ett tidigt skede förebygga psykisk ohälsa.
I projektet har vi genomfört pilotstudier där bland annat sjuksköterskor, undersköterskor och läkare har testat mobilapplikationen. Av de 215 som deltagit under 2020 har de flesta svarat regelbundet på mätningarna av stressnivån, trots en påfrestande situation. Det bekräftar att denna typ av digital åtgärd verkar vara genomförbar. Deltagarna uppger att de uppskattar att få reflektera kring sitt mående och lära sig om hur de bättre kan hantera arbetsrelaterad stress.
Våren 2021 genomför vi en datainsamling med cirka 300 deltagare som slumpmässigt får testa olika versioner av applikationen. Genom att testa olika delar av mobilapplikationen får vi insikt i hur ett digitalt stöd kan struktureras för att bidra till bättre mental hälsa.
Projektledare: Aleksandra Sjöström-Bujacz, forskare inom arbetspsykologi
Lärosäte: Instititutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet
Genom Sveriges decentraliserade samhällsstruktur har kommuner och regioner möjlighet att själva påverka hur de är organiserade och hur de hanterar välfärdsfrågor, som till exempel hälsa och omsorg. I stora delar av landet är kommunen ansvarig för hemsjukvård och social omsorg medan regionen är ansvarig för övrig sjukvård. Region Stockholm är ett undantag där regionen har hand om all sjukvård (inklusive hemsjukvård) medan kommunerna ansvarar för omsorgen.
I vårt projekt vill vi undersöka om det kan finnas fördelar med en viss slags organisation för att hantera den pågående pandemin. Region Stockholm drabbades tidigt av covid-19-utbrottet i Sverige och har fortfarande bland de högsta dödstalen i landet. Därför är det intressant att undersöka om kommunerna sätt att organisera sig haft någon betydelse för hur väl man har hanterat pandemin. Vi gör detta genom att intervjua tjänstepersoner, enhetschefer på äldreboenden, medicinskt ansvariga sjuksköterskor med flera om hanteringen av covid-19 och sätter det i relation till antal akutbesök och dödsfall.
Resultaten kan öka kunskapen om hur kommuners sätt att organisera sin verksamhet skulle kunna förändras för att förbättra arbetet med att stoppa smittspridningen.
Projektledare: Bo Burström, professor och överläkare i socialmedicin
Lärosäte: Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet
Poddavsnitt: Forskning med fokus på covid-19
I Vetenskapsrådets podd deltar fyra av forskarna och berättar mer om sina projekt. I avsnittet intervjuas även forskningsminister Matilda Ernkrans.
Lyssna direkt via spelaren nedan.
Publicerad
Uppdaterad