Offentliga samtal: Kulturens chefer – kaxigt fria eller med mössa i hand?

Kulturens chefer – kaxigt fria eller med mössa i hand?

Få sektorer har tagit så stor skada under pandemin som kulturen. När dess ledare nu förbereder sig för återfyllda hus reser sig ett stort antal frågor om makt och beroende, kreativitet och konstnärlig frihet. Enligt Linda Zachrisson, som leder regeringens utredning Återstart för kulturen, har pandemin både blottlagt och förstärkt ett antal brister som länge präglat kultursektorn. Samtidigt har det aldrig östs så mycket statliga medel över kulturen som under pandemin. I fyra riktade krispaket har miljarder delats ut till stora och små aktörer och i regeringens aktuella budget ligger ett rekordstort återhämtningsstöd till ”kulturen”.

Hur ser de blottlagda bristerna ut? Vilka åtgärder måste till för att återstarta? Och hur ska kulturens integritet och autonomi kunna förenas med ett växande beroende av offentliga medel? Borde kultursektorn öppna sig mer för filantroper för att minska beroendet av staten? Hur kan, eller bör, en konstnärlig chef navigera i dessa frågor när kulturlandskapet återuppstår?

Den konstnärliga chefen – en roll som många skapar

Kvaliteten i konstnärligt chefskap har ofta formulerats som den enskilda ledarens angelägenhet. Hen har sig själv att skylla eller hylla. Men är det rimligt att tillskriva ett fåtal individer en sådan makt? Och att anförtro hela ansvaret för utveckling av ledarskap inom kulturen till en handfull skara? En alternativ utgångspunkt för strävan mot hållbara ledarskap är att betrakta chefsrollen som en kollektiv konstruktion och därmed ett gemensamt ansvar.

Carolina Frände, regissör och fd. konstnärlig chef. Knuten till IFFS som forskare och doktorand vid Stockholm Business School på Stockholms universitet med ett projekt om konstnärligt ledarskap inom scenkonst med arbetstiteln ”Fan ska vara teaterdirektör!”.

Att navigera i dagens kulturlandskap. Relationer och spelregler inom det kulturpolitiska fältet

Ofta beskrivs kultursektorn som EN sektor. Samtidigt består den av vitt skilda verksamheter med olika förutsättningar. Gemensamt är att många kulturorganisationer är både kommersiella och beroende av offentligt stöd. Hur kan vi förstå det komplexa system av olika logiker som kulturchefer och konstnärer behöver hantera? Och vilken betydelse har detta system för konstnärernas frihet?

Ann-Sofie Köping Olsson, lektor Institutionen för samhällsvetenskaper Södertörns högskola, Konst, kultur och ekonomi.

Panel

• Dritëro Kasapi, teaterchef för Riksteatern
• Magdalena Malm, fd. chef på Statens konstråd, utredare i regeringens särskilda utredning Återstart för kulturen
• Lina Sjöquist, generalsekreterare för Familjen Robert Weils stiftelse

Moderator

Helena Bornholm, Vetenskapsrådet