Excellens, stabilitet, samverkan och öppenhet viktigt för nästa ramprogram

EU:s ramprogram för forskning och innovation möjliggör för Sverige och övriga medlemsländer att adressera gemensamma samhällsutmaningar som sträcker sig över nationsgränser. Programmet skapar möjligheter för forskare att samarbeta med partners från ett stort antal länder inom och utom Europa. Det bidrar också till att stärka svensk forskning genom att främja mobilitet och underlätta multilaterala forskningssamarbeten och tillgång till viktiga forskningsinfrastrukturer.

Möjligheterna som programmet ger har därmed stor betydelse både för att åstadkomma banbrytande forskning och ett konkurrenskraftigt Europa, och för att stärka Sverige och övriga medlemsländer.

På EU-nivå har både EU-kommissionen och medlemsländerna börjat ta fram underlag inför förhandlingarna om ett nytt ramprogram, som blir det tionde i ordningen. I det arbetet är det viktigt att svenska aktörer inom forskning och innovation bidrar med sin expertis och lyfter vad som behöver stärkas och utvecklas, så att nästa ramprogram blir så bra som möjligt, ur både svenskt och europeiskt perspektiv.

Vetenskapsrådet bidrar på olika sätt till det underlag som regeringen tar fram inför förhandlingarna. Vi har i det arbetet tittat närmare på vad vi ser är avgörande för ett ramprogram som ökar Europas konkurrenskraft, skapar ekonomisk tillväxt och möjliggör banbrytande forskning och innovation i samverkan mellan medlemsländerna.

Våra synpunkter kan sammanfattas i nio huvudbudskap, utan inbördes ordning:

• Excellens är en förutsättning för att EU ska förbli världsledande inom forskning och innovation. Excellens ska genomsyra alla satsningar och vara den överordnade principen för ramprogrammet.
  
• Forskningsinfrastruktur är avgörande för banbrytande forskning och ska fortsätta som ett excellensdrivet delprogram. Synergier mellan forskningsinfrastrukturprogrammet och andra delar i ramprogrammet behöver tydliggöras.
  
• Stabilt genomförande i form av en robust budget, samt transparens, tydlighet och fokus i styrning och implementering, krävs för att ramprogrammet ska vara attraktivt för deltagarna.
  
• Strukturell stabilitet är nödvändig för att sökande ska känna igen sig och hitta rätt inom ramprogrammet. Det finns behov av förändringar i enskilda delprogram och inom EU-uppdragen (missions), men pelarstrukturen och de framgångsrika ERC- och MSCA-programmen måste behållas.
  
• Partnerskapen kräver en mer transparent och tydlig process för att identifiera, samskapa och vid behov avsluta partnerskap, där principen om en-in-en-ut bör gälla. Den administrativa bördan för inblandande parter måste förenklas och antalet partnerskap är tillräckligt.
  
• Humaniora och samhällsvetenskap behöver integreras full ut i ramprogrammet, från framtagandet av arbetsprogram till införandet av relevant kompetens i utvärderingspanelerna. Bredda ansatsen för kluster 2.
  
• Ansvarsfull internationalisering kräver, trots en geopolitiskt mer osäker och multipolär värld, balans mellan öppenhet och säkerhet för att inte hämma Europas utveckling. Internationell samverkan är en förutsättning för kunskapsutveckling och en grund för framgångsrik forskning och innovation.
  
• Öppen vetenskap är kvalitetsdrivande och behöver vara forskningens modus operandi. Arbetet med öppen vetenskap och erbjudandet av utlysningar av medel för public engagement, inklusive forskningskommunikation, behöver fortsätta.
  
• Digital konnektivitet och hantering av känsliga data behöver prioriteras och inkludera satsningar för en robust och säker delning av data och högpresterande datorer (HPC). Detta är en förutsättning för flera angelägna forskningsområden.
  

Excellens, stabilitet, samverkan och öppenhet utgör grundläggande förutsättningar för ett starkt tionde ramprogram för forskning och innovation. Med en stabil bas grundad i dessa principer, kan vi bygga vidare på tidigare ramprograms framgångar för att öka EU:s konkurrenskraft på den globala arenan och säkerställa att forskningen fortsätter att vara banbrytande och relevant för samhällsutvecklingen.

Katarina Bjelke, generaldirektör på Vetenskapsrådet