Debatt: Dra lärdom – utveckla vetenskaplig rådgivning

Sällan har forskningens betydelse för samhället och den enskilda medborgaren blivit tydligare än under den pågående pandemin. Konsekvenserna av att inte ha fullständig kunskap om hur ett nytt virus fungerar, sprids och påverkar människan, och därmed också det samhälle vi lever i, är ytterst påtagliga.

Detta är inte unikt för krisen vi befinner oss i just nu, och vi bör utgå ifrån att just brist på erfarenheter, vetenskapliga rön och kunskap kommer att prägla de oförutsedda situationer samhället behöver ha beredskap för. Det är också uppenbart att den grundläggande kunskap vi har om virus, och de vetenskapliga metoder som vi kan använda i dag för att kartlägga nya virus, gör att forskningen mycket snabbt kan få fram ny kunskap som bit för bit bidrar till att hitta läkemedel, behandlingsmodeller och vaccin samt begränsa pandemins effekter på samhället.

Nyckelfaktorer

Stora forskningsinsatser görs världen över för att öka kunskapen om SARS-CoV-2. Samtidigt måste beslut fattas om hur vi ska agera. Beslut som har stor påverkan på vårt samhälle och som i flera fall måste tas med utgångspunkt i en ofullständig kunskap. I detta läge är kontakten mellan beslutsfattare och forskare viktigare än någonsin, och behovet av det som brukar benämnas vetenskaplig rådgivning är stort.

Den vetenskapliga rådgivningen fungerar på olika sätt i olika länder, något som också syns i de olika beslut som tagits för att minimera pandemins effekter på samhället. Nyligen gjorde Europeiskt forum för vetenskaplig rådgivning (ESAF) en jämförelse mellan europeiska länder. I jämförelsen lyfts en rad nyckelfaktorer för en välfungerande vetenskaplig rådgivning. Dessa bör ligga till grund för utvecklingen av en svensk modell:

Kommunicera forskningsresultat öppet och transparent

Det är avgörande att forskningsresultat är öppet tillgängliga och att både möjligheter och begränsningar i resultaten är tydliga. Att med hög kvalitet kommunicera forskningsresultat är viktigt för ett fortsatt högt förtroende för forskning hos allmänheten. Det förtroendet är en förutsättning för att politiska beslut baserade på vetenskap ska få avsedd effekt. Det är också viktigt för att motverka att desinformation, rykten och åsikter som går tvärt emot vetenskapliga fakta får fäste, som till exempel vaccinationsmotstånd.

Forskare och organisationer som utför forskning har ett ansvar för att kommunicera forskning och måste därför avsätta tid och resurser för detta. Men för att underlätta för forskare att presentera sina resultat och nå olika målgrupper krävs också en infrastruktur. Här finns redan ett förslag att bygga på: den nationella plattform för förmedling av forskningsresultat som Vetenskapsrådet presenterat i sitt inspel till den kommande forskningspolitiska propositionen. Planeringen är redan påbörjad, men det behövs dialog med och engagemang från såväl intressenter som regeringen om hur den ska utformas för att vara maximalt effektiv.

Samordning och flexibilitet i rådgivningen

Den vetenskapliga rådgivningen behöver kunna anpassas efter den eller de frågor som ska hanteras. Den pågående pandemin kräver expertis inom en lång rad olika områden. Det behövs forskare med djup expertkunskap inom flera discipliner kombinerat med ett tvärvetenskapligt synsätt, samhällsaktörer inom framför allt hälso- och sjukvård samt företrädare för den forskningsintensiva life science-industrin. Ett av de mer lyckade exemplen på hur en sådan flexibel rådgivningsfunktion gett avtryck i beslutsfattande finns i Tyskland.

Det är också viktigt att beslutsfattare har kunskap om den vetenskapliga processen. Innan man hittat tillräcklig många bitar i pusslet råder helt naturligt delade meningar forskare emellan. Här vilar ett stort ansvar på en rådgivningsfunktion att möjliggöra för olika synsätt kunna komma till tals och tydliggöra vilken fas i kunskapsutvecklingen vi befinner oss.

Tydlig gräns mellan vetenskaplig rådgivning och beslutsfattande

Vetenskaplig rådgivning är en viktig del i en beslutsprocess. Regeringen och expertmyndigheterna gör redan i dag ett stort arbete här, men det kan vara nog så utmanande för beslutsfattare att förstå ett komplext och i vissa delar ej entydigt kunskapsläge. En viss övergripande kunskap om forskningsprocessen underlättar naturligtvis, men det ställer också stora krav på vetenskapliga rådgivare när det gäller att kommunicera kunskapsläget. Det finns även andra faktorer än de vetenskapliga som kan tänkas påverka beslut. Det åligger beslutsfattaren att även väga in dessa. Gränsen mellan rådgivning och beslutsfattande måste därför vara tydlig samt, förstås, att det är beslutsfattaren som fullt ut tar ansvar för de beslut som fattas.

Tillgång till tillförlitliga data

Det saknas fortfarande kunskap om hur SARS-CoV-2 uppstått, hur det sprids, hur det smittar, vilka vävnader som infekteras, vilka botemedel som finns etcetera. En helt central del i kunskapssökandet är tillgången till tillförlitliga hälsodata som är väldokumenterade, sökbara och kvalitetssäkrade och som är möjliga att kombinera eller jämföra med andra datakällor. Sådana data är en nödvändig resurs för såväl forskning och kvalitetsutveckling inom hälso- och sjukvården och innovation men också för beslutsfattande. I ett krisläge kan en snabb insamling och hantering av data vara avgörande för att fatta rätt beslut. Sverige har kommit långt i satsningen på infrastruktur för att öka användningen av hälsodata, men det krävs en ökad samordning och nationella tjänster för att tillgängliggöra dessa data för forskning och innovation och regelverket för hur data kan användas behöver ses över.

Bygg in lärande i processen

Det har sedan lång tid tillbaka varit välkänt att en pandemi orsakat av ett nytt virus förr eller senare kommer. Denna vetskap har dock i stora delar av världen inte mötts med adekvata åtgärder. Vi vet också att covid-19-pandemin inte heller är den sista krisen vi kommer att möta. Det vi inte lärt oss av tidigare kriser måste vi lära oss nu. Detta lärande måste inkludera både hur forskning och hur vetenskaplig rådgivning hanteras.

Investering i forskning och innovation är nödvändigt för att hantera den pågående krisen och den efterföljande återhämtningsprocessen. För att utnyttja den fulla potentialen i en sådan investering måste politiker och andra beslutsfattare vara väl insatta i kunskapsläget. Låt oss dra lärdom av den kris vi nu befinner oss i och utveckla en effektiv process för vetenskaplig rådgivning både för krishantering och för en god samhällsutveckling.

Sven Stafström,
generaldirektör Vetenskapsrådet och svensk delegat i Europeiskt forum för vetenskaplig rådgivning (ESAF)