Hög tid för mer forskningskommunikation i doktorandutbildningen

För att kunna dela kunskap så att den kommer samhället till nytta behöver forskare få tillfällen att träna på att kommunicera. De behöver också tid att reflektera kring frågor om hur man bäst samverkar med olika grupper, och vilka strategier, metoder och tekniker som kan vara lämpliga att använda.

Idag är kommunikationsträning ingen given del i forskarutbildningen, även om flera lärosäten erbjuder kurser och coachning i kommunikation.

I en ny rapport presenterar Vetenskapsrådet tillsammans med en grupp forskare och kommunikationsexperter ett ramverk i tre delar för hur kurser i forskningskommunikation kan utformas.

– Det har varit ett starkt engagemang både i gruppen och bland de som deltagit i möten där vi presenterat idéerna. Det visar på vikten av att arbeta med den här frågan, säger Anna Maria Fleetwood på Vetenskapsrådet, som lett gruppens arbete.

Rapporten ger en orientering om vad forskningskommunikation kan vara och hur den kan bedrivas effektivt. Den redovisar även lärdomar från en kurs vid Örebro universitet. Gruppens rekommendationer bygger på diskussioner om hur speciellt forskare i början av karriären ska bli bättre rustade att presentera sin forskning, delta i samhällsdebatten och samverka med intressenter utanför akademin.

Rekommendationerna vänder sig till dem som ansvarar för kursutbudet inom forskarutbildningen eller handleder doktorander – och till andra som är engagerade inom området. Syftet är att inspirera lärosäten, fakulteter och enskilda att vidareutveckla och samarbeta kring forskningskommunikation och kommunikationsträning för doktorander.

– Genom att rusta forskare för att kommunicera ökar vi också möjligheterna att forskningen får genomslag hos till exempel beslutsfattare som idag kanske inte tar sig tid att sätta sig in i vetenskapliga rön, konstaterar Anna Maria Fleetwood.