Svenskt publiceringssamarbete i ett globalt perspektiv

Rapporten innehåller en granskning av hur svenska forskares samarbetsmönster manifesteras i vetenskapliga publikationer med fler än en författare. Analysen fokuserar på internationella samarbeten. Det är en uppdatering och fördjupning av de slutsatser om svenskt forskningssamarbete som presenterades i Forskningsbarometern 2016. Analysen innehåller en översikt över tidigare studier, en analys av förändringar i den globala forskningsproduktionen samt en mer detaljerad analys av svenskt forskningssamarbete.

Den tar avstamp i frågor som:

• Hur stimuleras forskningssamarbete?
• Vilka typer av samarbeten blir mest framgångsrika?
• Vilka länder samarbetar svenska forskare med?
• Hur bra är svenska forskare på att samarbeta med ”de bästa”?
• Sker de viktigaste framstegen via samarbetsnätverk?
• Hur stor andel samarbeten är optimal?

Sverige och några andra europeiska länder närmar sig att två tredjedelar av forskningsproduktionen är producerad i internationellt samarbete. Inga andra utvecklade forskningsnationer har en högre andel, och man kan ställa frågan om hur stor andel som är optimal. Variationen mellan ämnesområden är dock betydande.

I forskningspolitiska sammanhang framförs ofta argumentet att ”samarbete är bra” ibland framhävs vikten att ”de bästa” samarbetar. När effekterna av samarbete mäts som citeringar till gemensamma publikationer är effekten av samarbete generellt inte särskilt stor. Snarare är det viktigaste att samarbete med framstående kollegor. Däremot kan det finnas många andra effekter av samarbete (till exempel kunskapsöverföring) som på sikt höjer kvaliteten på forskningen på andra sätt.
Analysen är genomförd av Staffan Karlsson.