Metod

Här kan du läsa om urvalet av indikatorer, jämförelseländer och datakällor som Forskningsbarometern baseras på. Grunderna för den bibliometriska analys som publikations- och citeringsstatistik bygger på, beskrivs också under en rubrik. Här finns även figur- och indikatorförteckning liksom förklaringar av förkortningar och definitioner.

3.1. Val av indikatorer

Forskningsbarometern presenterar ett urval indikatorer i syfte att ge en överblick av svensk forskning i internationell jämförelse. Vissa basindikatorer är givna i en jämförelse mellan forskningsländer – som till exempel hur mycket av Sveriges BNP som satsas på FoU, hur de statliga forskningsanslagen fördelas eller hur kvinnor och män fördelar sig inom högskolans forskande och undervisande personal. Andra har valts ut på basis av Vetenskapsrådets egna analyser, till exempel indikatorer som rör citeringsgenomslag och mobilitet.

Denna andra utgåva av Vetenskapsrådets Forskningsbarometer omfattar smärre förändringar i urvalet av indikatorer, jämfört med Forskningsbarometern 2016. Tanken är att ett antal indikatorer ska vara fasta och återkomma i varje Forskningsbarometer för att möjliggöra jämförelser över tid.

3.2. Urval av länder

Inga länder är till fullo jämförbara eftersom ländernas utbildnings- och forskningssystem skiljer sig åt, liksom deras näringsstruktur. Trots dessa skillnader kan jämförelser länder emellan ge värdefull information och utgöra en grund för analyser och ställningstaganden.

Vilka länder lämpar sig då bäst för internationella jämförelser, ur svensk synvinkel? Ska man till exempel jämföra sig med de forskningsmässigt bästa länderna eller de länder som liknar Sverige mest? Ett alltför snävt urval av liknande länder riskerar att bli begränsande, och jämförelser med enbart de bästa kan bli svåra att relatera till. Forskningsbarometern 2017 utgår från en ”baslista” bestående av 15 länder, inklusive Sverige.[1] Gemensamt för dessa länder är att de representerar aktiva forskningsnationer. De 14 jämförelseländerna kan grovt indelas i kategorier: 1) framgångsrika forskningsnationer som är ungefär lika stora som Sverige och även ur andra synvinklar har liknande förutsättningar som Sverige (Österrike, Belgien (ny), Nederländerna, Schweiz, Norge, Danmark och Finland), 2) Större, etablerat framgångsrika forskningsnationer (USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Japan) och 3) framväxande forskningsnationer (Kina, Sydkorea). I vissa bibliometriska jämförelser har även Singapore tagits med.

3.3. Datakällor

Finansierings- och personalstatistiken vid de internationella jämförelserna kommer från OECD:s databas Main Science and Technology Indicators (MSTI). Internationell statistik levereras med en viss fördröjning eftersom den bygger på enskilda länders inrapportering till OECD. De senaste tillgängliga någorlunda heltäckande uppgifterna för FoU-investeringar är från 2015 och för personal från 2014. I figurer som bygger på data från OECD finns inte alltid uppgifter för samtliga år. När uppgifter saknas har data i vissa fall beräknats med utgångspunkt i närmast tillgängliga år före och efter det aktuella året.

När det gäller nationella uppgifter om finansiering och personal kommer statistiken från Statistiska centralbyrån (SCB) och Universitetskanslersämbetet (UKÄ). Finansieringsstatistiken uppdateras vartannat år. Forskningsbarometerns uppgifter om finansieringen av svensk FoU bygger på data som publicerades i december 2016, och rör uppgifter från 2015. UKÄ sammanställer statistik över intäkter och avskrivningar för forskning och forskarutbildning. Denna statistik behandlas vidare av SCB som med UKÄ:s data som grund tar fram de faktiska intäkterna för FoU exklusive kostnader för forskarutbildningens utbildningsmoment.

Personalstatistiken samlas in årligen av SCB på uppdrag av UKÄ. Statistiken baseras på personaluppgifter från lärosätenas löneredovisningssystem för oktober månad. Senaste data härrör från oktober 2016.

För att ta fram statistik över de personella resurser som läggs på FoU inom universitets- och högskolesektorn genomförs en enkätundersökning riktad till anställda inom universitet och högskola. Enkätundersökningen ligger sedan till grund för att beräkna antalet årsverken i FoU-verksamhet inom sektorn. Undersökningen genomförs vartannat år av SCB. Den senast tillgängliga rör uppgifter för 2015.

Uppgifterna i Forskningsbarometern bygger i vissa fall på bearbetningar utförda av SCB, bland annat avseende framtagande av examensår samt lärosäte för doktorsexamen när det gäller högskolans personal. Det finns i dessa uppgifter ett visst bortfall, dels på grund av okänt examensår, dels på grund av avsaknad av uppgift om doktorsexamen. Bortfallet som beror på okänt doktorsexamensår är fem procent för professorer och två procent för lektorer, annan forskande och undervisande personal med doktorsexamen, samt adjunkter. För meriteringsanställda är bortfallet en procent och bland postdoktorer noll procent. Det finns ett stort bortfall där det saknas uppgift om doktorsexamen. För professorer och lektorer saknas uppgift om doktorsexamen för 11 procent, medan motsvarande andel för meriteringsanställda är 17 procent och för postdoktorer 26 procent. I Figur 29 om karriärålder har vi antagit att dessa har samma relativa fördelning av examensår som de med uppgift om doktorsexamensår, och därmed fördelat dem proportionellt på de olika doktorsexamensårsintervallen.

De bibliometriska analyserna i Forskningsbarometern baseras på Vetenskapsrådets databas, som i sin tur bygger på samma grundmaterial som Web of Science (som numera tillhandahålls av Clarivate Analytics). Databasen vid Vetenskapsrådet uppdateras i april/maj varje år. Den senaste uppdateringen gjordes i april 2017. Innehållet i den databas som används i denna upplaga av Forskningsbarometern motsvarar innehållet i Web of Science den 30 mars 2017.

3.4. Bibliometrisk analys

Nedan sammanfattas hur bibliometriindikatorerna har beräknats och använts i Forskningsbarometern. För en utförligare beskrivning av hur bibliometri används på Vetenskapsrådet hänvisas till Riktlinjer för användning av bibliometri vid Vetenskapsrådet[2] samt The bibliometric database at the Swedish Research Council – contents, methods and indicators.[3]

Forskningsbarometern räknar de svenska universitetssjukhusens publikationer som tillhörande respektive universitet.

Vetenskapsrådets databas för bibliometri
Vetenskapsrådet köper underlaget till sin databas från Clarivate Analytics och innehållet motsvarar i stort innehållet i Web of Science (WoS). Varje tidskrift i databasen klassificeras av Clarivate Analytics till en eller flera av cirka 250 ämnesklasser. En artikel i en tidskrift klassificeras enligt tidskriftens ämnesklassning. I Forskningsbarometern aggregeras ämnesklasserna i WoS till 16 större ämnesområden.[4] Vetenskapsrådet klassar om de tidskrifter som av WoS placeras i Övrigt/multidisciplinärt. Efter omklassning av multidisciplinära tidskrifter finns mycket få publikationer inom denna kategori och de har exkluderas från statistiken i Forskningsbarometern. Figur 34 visar hur stor andel av referenserna inom de olika ämnesområdena som pekar på andra publikationer i databasen. Till exempel går 86 procent av alla referenser i biomedicin till publikationer i databasen. Vi kan alltså anta att en stor del av den forskning som är relevant inom biomedicin finns representerad. För humaniora däremot återfinns endast 17 procent av referenserna, det vill säga 83 procent av de artiklarna som forskare inom humaniora finner relevanta finns inte i databasen.

Varje publikation i WoS är också klassad som en av 39 olika dokumenttyper. Vetenskapsrådets statistik baseras på publikationer av typen Article eller Review, som slås ihop till en gemensam dokumenttyp.

Publikationsvolym och fraktionering
Många figurer i Forskningsbarometern visar indikatorer baserade på antalet publikationer. En utmaning med att räkna antalet publikationer är att en publikation kan ha författare från flera länder. Summan av antalet publikationer från de olika länderna blir då större än det totala antalet publikationer Samma utmaning finns vid jämförelser som innefattar antalet publikationer i olika ämnen, eftersom en tidskrift kan vara klassad så att den tillhör flera ämnesklasser. Det gör att summan av antalet publikationer inom de enskilda ämnena blir större än det totala antalet publikationer. Ett sätt att hantera detta är att dela upp varje publikation i smådelar, så kallade fraktioner, där varje fraktion bara har en adress och en ämnesklass.

Relativt specialiseringsindex
För att relatera den ämnesmässiga inriktningen för ett lands (eller en organisations) publikationer används ett relativt specialiseringsindex (RSI). Detta är en symmetrisk indikator som varierar mellan -1 och +1 och baseras på ett lands (eller en organisations) aktivitetsindex (AI). Aktivitetsindex för ett visst land beräknas genom att dividera andelen publikationer det har inom ett visst ämne, med den andel som ämnet utgör i WoS som helhet. Om 50 procent av Sveriges publikationer är klassade som fysik, medan motsvarande siffra för hela WoS är 25 procent, kommer Sveriges aktivitetsindex för fysik att vara 2. Sverige har i exemplet alltså dubbelt så stor andel fysik som WoS. Aktivitetsindex är ett osymmetriskt mått som kan anta värden mellan 0 och oändligheten. För att figurerna ska bli lättare att jämföra använder vi istället RSI som beräknas enligt:

RSI=

AI-1

AI+1

Om RSI < 0 har landet (eller organisationen) en lägre andel publikationer inom ämnet än världsgenomsnittet. Om RSI > 0 är andelen högre än världsgenomsnittet.

Indikatorn 10 procent högst citerade
För att studera publikationernas genomslag används i Forskningsbarometern en indikator som anger hur stor andel av ett lands eller ett lärosätes publikationer som återfinns bland de 10 procenten mest citerade vetenskapliga publikationerna i Web of Science.

Andelen högt citerade vetenskapliga publikationer är ett lämpligt sätt att mäta citeringsgenomslag, eftersom det till skillnad från citeringsmedelvärdet inte påverkas nämnvärt av enstaka extremt högt citerade publikationer.

Att en publikation hör hemma bland de 10 procenten mest citerade innebär att den är en av de 10 procent mest citerade vetenskapliga publikationer som publicerats inom samma ämne ett specifikt år. Om en publikation är klassad i två ämnen jämförs halva publikationen med det ena ämnet och den andra halvan med det andra ämnet. Om publikationen bara har författaradresser från Sverige och finns bland de 10 procenten mest citerade inom ett av ämnena, kommer publikationen att bidra med vikten 0,5 till antalet svenska publikationer som är bland de 10 procenten mest citerade. Andelen publikationer bland de 10 procenten mest citerade beräknas sedan genom att dividera summan av alla vikter för ett lands publikationsfraktioner som finns bland de 10 procenten mest citerade, med summan av landets samtliga publikationsfraktioner.

 

[1] Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Japan, Kina, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Tyskland, USA och Österrike. I vissa bibliometriska jämförelser (citeringsgenomslag) har också Singapore tagits med.

[2] Vetenskapsrådet (2014). Riktlinjer för användning av bibliometri vid Vetenskapsrådet. 2014-12-15. Dnr 113-2014-7357.

[3] Vetenskapsrådet (2015). The bibliometric database at the Swedish Research Council – contents, methods and indicators 2015, 2015-09-18. Dnr 113-2010-6148.

[4] Agronomi, biologi, geovetenskap, fysik, kemi, biomedicin, klinisk medicin, hälsovetenskap, matematik, materialvetenskap, IKT (informations- och kommunikationsteknologi), ingenjörsvetenskap, humaniora, ekonomi, psykologi och (övrig) samhällsvetenskap.

Senast uppdaterad: 2017-06-20