Sammanfattning

Vetenskapsrådets Forskningsbarometer är en återkommande produkt som syftar till att ge en övergripande beskrivning av svensk forskning och utveckling (FoU) i internationell jämförelse, med tonvikt på forskningen inom den svenska högskolesektorn.

Forskningsbarometern består av två delar, där den första ger en beskrivning av hela det svenska FoU-systemet i jämförelse med ett urval länder och den andra mer i detalj beskriver den forskning som bedrivs inom den svenska universitets- och högskolesektorn. Båda avsnitten behandlar förutsättningarna för forskning och utveckling i form av finansiering och den forskande personalens sammansättning, samt forskningens resultat i form av publikationer och deras citeringsgenomslag.

Sverige i internationell jämförelse

Figur 1. Svensk FoU i internationell jämförelse för ett urval indikatorer. Sveriges värden jämförs med medelvärdet för samtliga OECD-länder och med medelvärdet för de fem toppländerna[1]. Med citeringsgenomslag anges Sveriges andel av högciterade artiklar jämfört med medelvärdet för samtliga länder i publikationsdatabasen och med medelvärdet för de fem toppländerna. Data för 2015; publiceringsdata för artiklar publicerade 2013–2015. Källa: OECD och Clarivate Analytics.

Sverige ligger bland de fem toppländerna i OECD när det gäller totala utgifter för FoU som andel av BNP. De totala utgifterna för FoU i ett land är summan av företagens finansiering av FoU, offentliga utgifter för FoU, utländska finansieringskällor och privata icke-vinstdrivande organisationers finansiering av FoU. När det gäller företagens finansiering av FoU och offentliga utgifter för FoU är Sverige bland de fem toppländerna.

Sverige har, i förhållande till folkmängden, en stor andel forskare[2] i både högskolesektorn och företagssektorn, och placerar sig också här bland de fem toppländerna. Sett till finansiella och personella resurser för forskning och utveckling står sig Sverige således väl i internationell jämförelse.

Det förväntade resultatet av forskning och utveckling spänner över ett brett spektrum och över lång tid. Att mäta och värdera forskningens resultat och genomslag är oerhört komplicerat. Forskningens resultat illustreras i Figur 1 med indikatorerna antal vetenskapliga publikationer per tusen invånare (publicerade under perioden 2013–2015) och publikationernas citeringsgenomslag (2013–2015). I det förra fallet placerar sig Sverige bland de fem toppländerna inom OECD. För citeringsgenomslaget, mätt som andelen publikationer som är bland de tio procenten högst citerade, placerar sig Sverige närmare medelvärdet för samtliga länder i publikationsdatabasen Web of Science.

Finansiering av forskning och utveckling

År 2015 uppgick de totala utgifterna för utförd forskning och utveckling (FoU) i Sverige till drygt 137 miljarder kronor. Sverige satsade därmed 3,26 procent av BNP på FoU år 2015, vilket gjorde Sverige till ett av de länder som investerade störst andel av BNP i FoU. Endast Sverige och Österrike nådde 2015 över EU:s treprocentsmål för FoU. Ändå har Sverige, till skillnad från flera andra länder, minskat sina utgifter för FoU i förhållande till BNP över de senaste 15 åren, även om utgifterna för FoU har ökat i absoluta siffror. I många länder är det företagssektorn som står för det mesta av den totala ökningen, men detta är inte förhållandet i Sverige, där företagssektorns satsningar på FoU och därmed också dess andel av den totala FoU-finansieringen har minskat.

I Sverige finansierade företagssektorn merparten av den finansiella FoU-volymen (58 procent) år 2015, medan den offentliga sektorn stod för 27 procent. Andra finansiärer var utländska källor (inklusive EU:s ramprogram för forskning) och privata, icke-vinstdrivande organisationer. I fördelningen av FoU-utgifter på finansierande sektor liknar Sverige flera av jämförelseländerna, men i till exempel Norge och Österrike står staten för en större andel av den totala FoU-finansieringen. I länder som Japan, Kina och Sydkorea finansierar däremot näringslivet en större andel av den totala FoU än i Sverige.

I Sverige låg år 2015 den största andelen av utgifterna för utförd FoU inom företagssektorn (70 procent) samt inom universitets- och högskolesektorn (27 procent). Schweiz, Finland och Österrike hade en ungefär lika stor del av sina FoU-utgifter inom företagssektorn, medan Sveriges andel av utgifterna för FoU inom högskolesektorn är något lägre än i Danmark, Nederländerna och Norge.

De svenska lärosätena finansieras till största delen av statliga medel och deras FoU-intäkter har, i fasta priser räknat, ökat med 70 procent under perioden 2001–2015. Av finansieringen går 90 procent till de breda etablerade och de fackinriktade universiteten. Intäkterna har ökat mest inom forskningsämnesområdena medicin och hälsovetenskap respektive naturvetenskaper under perioden 2011–2015.

Forskare inom FoU

Sverige, liksom de övriga nordiska länderna, utmärker sig genom en stor andel forskare i befolkningen. Fördelningen av forskare inom FoU-systemet speglar systemets struktur: i Sverige finns en liten offentlig institutssektor, en relativt stor högskolesektor och ett FoU-intensivt näringsliv. Storbritannien och Schweiz har en jämförelsevis stor andel forskare inom högskolesektorn, medan andra länder, som till exempel Norge, Tyskland och Kina, har en större andel forskare än många andra länder inom övrig offentlig sektor, till exempel vid offentliga forskningsinstitut. Liksom Sverige har Sydkorea och Japan en relativt stor andel forskare inom företagssektorn.

Andelen forskande kvinnor var lägre (33 procent) än andelen forskande män (67 procent) i Sverige år 2014. En liknande obalans råder i samtliga jämförelseländer, även om den verkar jämnas ut över tid. Jämnast könsfördelning av jämförelseländerna har Storbritannien och Norge, där 37 procent av forskarna är kvinnor och 63 procent män. I Japan däremot är mindre än 15 procent av forskarna kvinnor.

Under 2000-talet har den forskande och undervisande personalen vid de svenska lärosätena ökat kraftigt i antal. Också sammansättningen av högskolans personal har förändrats under perioden 2001–2016. Alla personalkategorier utom adjunkter och meriteringsanställningar har ökat i omfattning. År 2016 uppgick den forskande och undervisande personalen i den svenska högskolan till ca 35 000 personer.

Andelen kvinnor bland de nydisputerade och inom olika anställningskategorier i den svenska högskolan har successivt ökat under de senaste decennierna, även om andelen kvinnor och män varierar mellan olika forskningsämnesområden. En långsammare förändring av könsbalansen syns i kategorin professorer. År 2016 var fördelningen bland professorer 26 procent kvinnor och 74 procent män.

Vetenskaplig publicering

Sverige hör till de OECD-länder som under perioden 2013–2015 hade högst produktion av vetenskapliga publikationer i relation till sin folkmängd, tillsammans med Schweiz, Danmark, Australien och Finland. Också Nederländerna, Norge, Island och Singapore har en jämförbar publikationsvolym per invånare. I Sverige produceras den allra största andelen artiklar vid de breda etablerade universiteten och de fackinriktade universiteten, även om högskolorna och de nya universiteten ökade sin publikationsvolym med 8 procent per år under perioden 2003–2015.

Sveriges forskningsämnesprofil är bred med en relativt hög forskningsaktivitet inom hälsovetenskap och samhällsvetenskap och med en lägre aktivitet inom matematik och kemi. Vid en jämförelse av ämnesprofiler framträder ett mönster där Sverige, tillsammans med USA och flera länder i Västeuropa, har en bred ämnesprofil som kännetecknas av högt citeringsgenomslag inom de flesta forskningsområden. Framväxande forskningsländer som Kina och Sydkorea är mer ämnesmässigt specialiserade i sin forskningsaktivitet.

De svenska breda etablerade universiteten, de fackinriktade universiteten och gruppen ”övriga” (bland annat företag och myndigheter utanför högskolesektorn) låg under åren 2013–2015 över världsgenomsnittet för andelen högciterade publikationer. För grupperna högskolor respektive nya universitet var andelen högt citerade publikationer under samma period lägre än världsgenomsnittet. I internationell jämförelse har Sverige en relativt stor andel högciterade publikationer, och andelen har ökat något under de senaste åren. Flera andra länder visar dock en ännu större ökning av högciterade publikationer.

Svenska forskare i internationella samarbeten

Sverige hör till de länder som uppvisar en stor andel internationell sampublicering. År 2016 var 68 procent av de svenska vetenskapliga publikationerna ett resultat av internationella samarbeten, vilket kan jämföras med världsgenomsnittet på 25 procent. Andelen publikationer där svenska forskare samarbetar med forskare i EU-länderna (plus Norge och Schweiz) har ökat svagt de senaste 35 åren, och uppgick 2016 till drygt 70 procent av alla svenska internationellt sampublicerade artiklar. Den största ökningen gäller dock sampublikationer med forskare i Asien. Sett till enskilda samarbetsländer är det med forskare i USA som svenska forskare samarbetar mest.

Internationell sampublicering har ökat inom samtliga ämnesområden men variationerna mellan områdena är stora. Det är betydligt vanligare med internationella sampublikationer inom biologi, geovetenskap och fysik än inom humaniora och samhällsvetenskap.

Sveriges deltagande i europeiska samarbeten illustreras i Forskningsbarometern med deltagandet i europeiska forskningsinfrastrukturer. Här deltar Sverige i ett förhållandevis stort antal infrastruktursamarbeten, jämfört med flera andra europeiska länder.

Ländernas deltagande i EU:s ramprogram för forskning och innovation visar på både samarbete och konkurrens. Sverige intar en medelposition bland EU15-länderna (plus Norge och Schweiz) när det gäller beviljat belopp per invånare och beviljandegrad inom det nuvarande ramprogrammet för forskning och innovation, Horisont 2020.

 

[1] Totala utgifter för FoU som andel av BNP (toppländer: Israel, Sydkorea, Japan, Sverige, Österrike); Företagens finansiering av FoU som andel av BNP (toppländer: Sydkorea, Japan, Sverige, Tyskland, Schweiz); Offentlig finansiering av FoU som andel av BNP (toppländer: Sydkorea, Österrike, Sverige, Danmark, Finland); Antal publikationer per 1 000 invånare (toppländer: Schweiz, Danmark, Australien, Sverige, Finland); Citeringsgenomslag (toppländer: Singapore, Schweiz, USA, Storbritannien, Nederländerna); Antal forskare (årsverken) per 1 000 invånare (toppländer: Israel, Danmark, Sydkorea, Sverige, Finland).

[2] Benämningen forskare bygger på Frascatimanualens definition, som utgår från personens arbetsuppgifter, se faktaruta i avsnitt 1.1. Här anges antal forskare som årsverken, inte individer.

Senast uppdaterad: 2017-06-26