Debatt, 2014-12-30

Diskussionen måste handla om hur högskolan blir bättre

Konkurrens om studenter, lärare och forskare kommer att intensifieras i framtiden. Detta varken kan eller vill vårt förslag till sätt att fördela forskningsmedel förändra. Det enda och bästa vi kan göra, här som på andra områden, är att bli bättre, skriver Lars Anell och Sven Stafström, Vetenskapsrådet.

Slutreplik. Publicerad på DN Debatt 2014-12-29 (Se länk till ursprunglig debattartikel i marginalen.)

Svensk forskning håller enligt Vetenskapsrådets mätningar hög kvalitet. Vi har många utomordentligt framstående forskare och många starka forskargrupper. Men vi har inte höjt oss på samma sätt som flera andra länder som vi ofta jämför oss med. Utvecklingen inom svensk forskning har under de senaste tjugo åren varit kvantitativ medan den genomsnittliga kvaliteten varit i princip oförändrad. Svensk forskning behöver en drivkraft mot höjd forskningskvalitet och eftersom det direkta anslaget är den enskilt största intäktsposten för universitet och högskolor så är det också viktigt att se vad som kan göras för att denna investering ska ge bästa möjliga resultat både för vetenskapssamhället och samhället i övrigt.

Vad är det då som verkligen förändras om Fokus genomförs? Mellan 2009 och 2013 fördelades 10 procent av regeringens anslag för forskning och forskarutbildning till universiteten på basis av bibliometri och externa forskningsmedel, sedan 2014 är andelen 20 procent. Med Fokus föreslås istället dessa 20 procent fördelas på basis av sakkunniggranskning – den internationellt vedertagna metoden för att värdera forskning. Mer dramatisk än så är inte förändringen vad gäller kopplingen till regeringens anslag.

Förändringen ligger i sätten att mäta kvalité. En rent indikatorbaserad modell tar inte hänsyn till att kvalitet är ett mångfasetterat begrepp. Med sakkunniggranskning kan man, vilket vi föreslår i Fokus bedöma nytänkande och originalitet (eller om man så vill kreativitet), betydelse för forskningsområdet, samt vetenskaplig tillförlitlighet och stringens. Vidare gör den sakkunniggranskningen det möjligt att inom ett gemensamt ramverk bedöma alla forskningsområden. Fokus tar hänsyn till olikheterna mellan olika forskningsområden och anpassar underlaget för bedömning till detta. Det är inte möjligt om man enbart förlitar sig på bibliometri eftersom brukbar statistik saknas för t.ex. humaniora och stora delar av samhällsvetenskapen.

Fokus tar, till skillnad från dagens modell, hänsyn till att våra lärosäten har olika förutsättningar att producera god forskning. Det ger till exempel mindre lärosäten möjlighet att visa upp sina starka områden på ett bättre sätt.Fokus inbegriper också metoder för att bedöma forskningens effekter för samhället i stort. Med hänsyn till det breda uppdrag som universitet och högskolor har i Sverige är det närmast självklart att åtgärder för att sprida kunskap till näringsliv, offentlig förvaltning och civilsamhället ingår i uppdraget. Lärosätena arbetar redan i dag i hög grad med att visa vilket genomslag forskningen har. Genom Fokus systematiseras insamlingen av denna information och Sverige kan få en unik möjlighet till överblick över forskningens effekter.

Fokus ger universitetsledningar bättre möjligheter till långsiktig planering än dagens system som innebär att resursfördelningen påverkas varje år. Det nu föreslagna systemet innebär en möjlig omfördelning av resurserna vart sjätte år. Bedömningen blir mer allsidig och rättvisande men det är universitetsledningarna som även fortsatt beslutar om den interna fördelningen på lärosätet och det kommer att finnas stora frihetsgrader för prioriteringar och strategiska beslut på basis av det underlag som Fokus ger. Det är också viktigt att framhålla att det inte är omfördelning som är den huvudsakliga drivkraften för kvalitetshöjning, drivkraften ligger i sakkunniggranskningen och i viss mån i den tydligare konkurrens som skapas genom att resultaten av granskningen blir offentliga. Den rimliga förhoppningen är att alla universitet och högskolor i en sådan situation höjer sin genomsnittliga prestationsnivå. Om kvalitetshöjningen sker i lika stor utsträckning kommer inte en krona att omfördelas men målet är nått.

Fokus är utformat för att premiera kvalitet på bekostnad av kvantitet. Men inte bara eller ens i första hand för att ge ännu mer till de allra främsta forskarna. Den universitetsledning som blickar fram mot en utvärdering som ska ske om sex år kommer rimligen att satsa merparten av fria resurser där potentialen för förbättringar är störst. Och det är precis vad vi vill uppnå.

Flertalet universitet och högskolor i Sverige konkurrerar redan med varandra och i än högre grad med de främsta akademiska institutionerna i vår omvärld. Denna konkurrens om studenter, lärare och forskare kommer att intensifieras i framtiden. Detta varken kan eller vill Fokus förändra. Det enda och bästa vi kan göra, här som på andra områden, är att bli bättre. Det vore bra om diskussionen kunde handla mer om dessa frågor än om problem i högskolesystemet som inte direkt har med Fokus att göra.

Lars Anell, styrelseordförande Vetenskapsrådet

Sven Stafström, generaldirektör Vetenskapsrådet

Dela |

Senast uppdaterad: 2015-11-10