Debatt, 2014-12-09

Forskningens kvalitet alltid i fokus för Vetenskapsrådets bidragsbeslut

Generaldirektör Sven Stafström skriver i Universitetsläraren om Vetenskapsrådets samlade bidragsbeslut i stora utlysningen 8 december 2014.

Bidragsbesluten inom årets stora utlysning på Vetenskapsrådet är tagna. Det är glädjande att få ta del av den enorma uppslagsrikedom och tankekraft forskarna uppvisar i sina ansökningar! 

I den stora utlysning som vi nu tagit beslut om fick vi in drygt 5 600 ansökningar varav 824 har beviljats. Vi fördelar omkring 3,4 miljarder kronor till forskning varav 2,5 miljarder går till fria projektbidrag, 186 miljoner kronor går till forskningsinfrastruktur och reste­rande medel går till olika typer av riktade satsningar. 

Vi är övertygade om att det är genom fri nyfikenhetsstyrd forskning vi kan förvänta oss banbrytande resultat som ger ny kunskap till gagn för såväl forsknings- som utbildnings- och innovationssystemet. Vi ser det som en av våra främsta uppgifter att värna den fria grundläggande forskningen, inte för att undandra oss ansvar för samhällets behov – utan tvärtom, för att forskningen ska komma till största möjliga samhällsnytta!

En annan av Vetenskapsrådets uppgifter är att identifiera områden där extra insatser krävs. Exempel på riktade satsningar som utlysts i år är inom demokrati och offentlig förvaltning, lärande – hjärna – praktik, neutronspridning och alternativa metoder inom djurförsök enligt 3R-principen.                

I samarbete med forskare vid landets lärosäten gör vi nu också analyser av svensk forsknings styrkor, svagheter och utmaningar. Vi vill med dessa analyser identifiera strukturella behov – det kan till exempel handla om vilken typ av stöd som ska ges till unga forskare, till tvärvetenskap och till forskningsmiljöer. Det handlar också om att identifiera forskningsområden som behöver stärkas. På basis av dessa analyser gör vi riktade utlysningar eller förstärker budgeten för det fria projektbidraget inom vissa bered­ningsgrupper.

Att forskare som befinner sig i början av sin karriär ges möjlighet att utveckla egna forskningsidéer är nödvändigt för att forskningen ska förnyas. Av dem som sökte bidrag från oss i våras kom drygt 1 700 från forskare som doktorerade för mindre än åtta år sedan. Av dessa beviljades cirka 160. Det ger en förhållande­vis låg beviljandegrad men vi ser det som en riktig väg att gå; Vetenskapsrådet finansierar endast de bästa unga forskarna, de som har störst chans till en framgångsrik forskarkarriär.

Söktrycket har naturligtvis central betydelse för hur beviljandegraden blir. För fem år sedan sökte runt 3 500 forskare våra projektbidrag, alla ämnesområden sammanräknade. I dag är den siffran 4 800. Storleken på bidragen har också ökat liksom bidragstidens längd. Dessa förändringar leder till att färre bidrag kan beviljas varje år. På plussidan ligger förstås att de bästa forskarna i och med denna förändring får bättre villkor, med längre finansieringsperioder och högre medelbidrag.

Vi har dock kommit till ett läge där vi inte ska gå längre i denna förändring. Huvudfrågan är förstås, om vi nu kan tillföra medel till forskningssystemet, vilket vi kommer att kunna göra inom något år då Linnéstöden i sin nuvarande form fasas ut: vilka prioriteringar ger mest nytta för svensk forskning och för samhället? Vi är öppna för fortsatta diskussioner om mer till färre eller mindre till fler, balansen mellan projektstöd, ­excellensstöd och miljöstöd etcetera. Den diskussion som förts hittills pekar inte entydigt i en riktning. Här kommer vårt pågående analysarbete att ge vissa svar. Vetenskapsrådets viktigaste fokus­ är dock forskningens kvalitet, det kommer vi inte att ändra på!

Hur många forskare som blir beviljade bidrag i procent räknat skiljer sig åt mellan olika ämnesområden. Inom ­humaniora och samhällsvetenskap är beviljandegraden lägst, bara 8,4 procent. En orsak till det är att Vetenskapsrådet inom detta område ofta finansierar en större del av projektets totala kostnad än inom andra ämnesområden där det finns fler finansiärer. Men det är inte hela förklaringen och vi kommer att, åter­igen med vetenskaplig kvalitet i ­fokus, undersöka om det behövs speciella åtgärder för att komma till rätta med det problem som en sådan exceptionellt låg beviljande­grad utgör.

En mycket viktig kvalitetsaspekt av vår ansökningsberedning är att kvinnliga och manliga sökande behandlas jämställt. Utgångspunkten är förstås att män och kvinnor har samma förmåga att bli framgångsrika forskare. Därför ska vi också ha jämställda bidragsbeslut. I år kan vi konstatera att vi nått längre än någon gång tidigare i att uppfylla detta mål: beviljandegraden 2014 är jämställd – 15 procent för kvinnor och 15 procent för män. 

Beviljandegraden hos kvinnor och män är jämn även inom respektive ämnesområde med undantag av utbildningsvetenskap och konstnärlig forskning. Där har kvinnor en betydligt högre beviljandegrad. Där är dock antalet bidrag så litet att vi ser relativt stora fluktuationer år från år, till exempel var resul­tatet förra året det omvända. Ser man till beviljat medelbelopp är skillnaderna mellan kvinnor och män också rela­tivt små. Men även här är utbildningsvetenskap ett undantag. Där har kvinnor högre medelbelopp. Det motsatta gäller inom konstnärlig forskning där männen har högre medelbelopp.

Vi kan känna oss nöjda med hur långt vi kommit med denna fråga men den kommer även i fortsättningen att kräva uppmärksamhet, forskningssystemet totalt sett är långt ifrån jämställt.

Sven Stafström, generaldirektör, Vetenskapsrådet

(Publicerat i Universitetsläraren 2014-12-08)

Dela |

Senast uppdaterad: 2015-11-10