Debatt, 2017-11-06

Debattreplik: "Vi behöver internationella toppforskare i Sverige"

Vi behöver internationella toppforskare i Sverige, vars verksamheter utgör attraktiva miljöer för unga lovande forskare från hela världen, skriver Vetenskapsrådets generaldirektör Sven Stafström i en replik till Göran Arnqvists inlägg på DN Debatt.

Replik av Vetenskapsrådet publicerad på DN Debatt 2017-11-03

Vetenskapsrådet är Sveriges största forskningsfinansiär, om man undantar den finansiering som går direkt till universitet och högskolor. Totalt fördelade Vetenskapsrådet under fjolåret 4.451 miljoner kronor i bidrag till forskning, vilket motsvarar drygt 10 procent av de totala kostnaderna för forskning utförd på landets universitet och högskolor (investeringar undantagna). Det är medel som är nödvändiga för att skapa ny värdefull kunskap och som bidrar till samhällets utveckling. För att åstadkomma detta har Vetenskapsrådet som huvudprincip vid fördelning av forskningsbidrag att stimulera vetenskaplig utveckling genom öppen konkurrens där de bästa forskningsidéerna premieras.

Vetenskapsrådet har en medveten finansieringsstrategi som tar hänsyn till bredden av forskningsområden, forskningsidéer och forskare. Vi använder oss av en ”verktygslåda” av olika typer av bidrag. Det absolut viktigaste verktyget är projektbidraget. År 2016 fördelades 2.814 miljoner kronor på detta sätt med ett medelbidrag på cirka 1 miljon kronor. Nästan tre tusen forskare har således möjlighet att förverkliga sina forskningsidéer genom detta stöd. I den hårda konkurrens som råder blir dock många mycket bra forskare utan bidrag. Detta är ett underutnyttjande av kompetens, vilket är ett problem som Vetenskapsrådet påtalat i flera olika forskningspolitiska sammanhang.

För att ge yngre forskare möjlighet att etablera sig som självständiga forskare har Vetenskapsrådet bidrag som riktas till unga forskare men som i övrigt liknar det fria projektbidraget på så sätt att det är öppet för alla områden och att det är forskarna som formulerar forskningsidéerna. Stödet till unga forskare omfattade totalt 540 miljoner kronor i utbetalade bidrag år 2016.

Vetenskapsrådet vill även kunna ge särskilt framstående forskare större möjligheter att bedriva långsiktig forskning av absolut världsklass samt stödja forskningsmiljöer där flera forskare eller forskargrupper gemensamt bedriver högkvalitativ och ofta tvärvetenskaplig forskning. För dessa ändamål har vi bidrag som är större och som löper över längre tid än projektbidragen. Utbetalade medel för dessa typer av bidrag var 1037 miljoner kronor år 2016, varav 287 miljoner gick till enskilda excellenta toppforskare. Förhållandet mellan projektbidrag och ”excellensbidrag” vad gäller total budget är således tio till ett.

Vanligast är att forskning utförs i mindre forskargrupper i samarbete med andra forskare. Vetenskapsrådets finansieringsstrategi med en tyngdpunkt på projektbidraget är som ovan beskrivits anpassad för detta. Det vore dock ett stort misstag att inte ge excellenta forskningsmiljöer och enskilda toppforskare som leder stora forskargrupper långsiktiga och stora bidrag.

Om svenska finansiärer, och det gäller såväl forskningsråd som universitet och högskolor, inte ger ett sådant förtroende så riskerar svensk forskning att inte kunna behålla sina mest framstående forskare. Göran Arnqvist argumenterar för att det inte spelar någon roll var forskningen görs. Detta stämmer inte, vi behöver internationella toppforskare i Sverige, vars verksamheter utgör attraktiva miljöer för unga lovande forskare från hela världen.

På så sätt skapas en långsiktigt hållbar forskningsmiljö till gagn för såväl den högre utbildningen, forskning och forskarutbildning som för näringsliv och samhälle. Rätt dimensionerat är detta stöd till toppforskare en del i en övergripande och klok fördelning av våra forskningsmedel.

Sven Stafström, generaldirektör, Vetenskapsrådet

Dela |

Senast uppdaterad: 2017-11-08