Så undviker vi jäv

Förvaltningslagen och jävspolicy reglerar arbetet

Enligt objektivitetsprincipen ska myndigheter vara sakliga och opartiska och värna om allas likhet inför lagen. I förvaltningslagen (2017:900) står bland annat att:

• Den som känner till en omständighet som kan antas göra honom eller henne jävig omedelbart ska anmäla detta till myndigheten.
• Den som är jävig inte får ta del i handläggningen av ärendet och inte heller närvara när ärendet avgörs. 

Vetenskapsrådet har tagit fram en jävspolicy och riktlinjer för hantering av jäv. I riktlinjerna beskrivs bland annat hur myndigheten ska göra för att förebygga, bedöma och hantera jäv.

Alla som arbetar med ansökningar – sakkunniga i beredningsgrupperna, de som beslutar och myndighetens medarbetare – ska känna till och följa jävspolicyn och riktlinjerna. Att hanteringen av ansökningar är saklig och opartisk är viktigt för att säkerställa att det är de bästa forskningsidéerna som får finansiering.

Jävssituationer i bedömningen av ansökningar kan till exempel handla om att

• en ledamot i en beredningsgrupp själv har ansökt om forskningsbidrag eller har en närstående som har ansökt eller på något annat sätt kan påverkas av beslutet.
• en ledamot i en beredningsgrupp har ett pågående eller nyligen avslutat nära samarbete med den som söker. Ett doktorand- handledarförhållande bedömer vi alltid som en jävssituation.
  

Vad händer när någon är jävig?

Den som är jävig får inte delta i hanteringen av ansökan. Det gäller alla som arbetar med ansökningar. När den aktuella ansökan hanteras av en beredningsgrupp, ett ämnesråd eller en kommitté får den som är jävig inte närvara. Om en ledamot i en beredningsgrupp själv har ansökt om forskningsbidrag ska en annan beredningsgrupp hantera ansökan.

Jävssituationer dokumenteras alltid – både när jäv förekommer och när jäv prövats men inte ansetts förekomma.

Vetenskapsrådets jävspolicy (pdf, 493.3 kB)

Vetenskapsrådets riktlinjer för hantering av jäv (pdf, 2.6 MB)