Humaniora och samhällsvetenskap
Forskning inom humaniora och samhällsvetenskap handlar om hur samhället fungerar och om hur kulturella värden skapas och sprids. Vetenskapsrådet stödjer forskning inom hela det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet, till exempel rättsvetenskap, religionsvetenskap, historia, språk, litteratur, filosofi, ekonomi, sociologi och statsvetenskap.
Sovjetisk och post-sovjetisk matkultur har rönt stort intresse inom forskningen, men matkulturen under de första åren efter den ryska revolutionen – en tid som kännetecknades av svält och hungersnöd - är fortfarande ett outforskat område.
Från 1917 och framåt utmanade nya idéer traditionell kunskap om mat och ett institut för näringsfysiologi bildades. Bolsjevikerna/staten försökte begränsa den postrevolutionära svälten, bland annat genom att inrätta ett institut för näringsfysiologi och med olika medel kontrollera livsmedelsförsörjningen
I mitt projekt kommer jag att studera beskrivningar av ätande och svält i tidig sovjetisk litteratur, och hur de återspeglar den förändrade synen på näring inom medicin och populärvetenskap. Projektet har som utgångspunkt att äta och att svälta får en annan betydelse i postrevolutionär litteratur, då regimen främjade nya vetenskapliga metoder kring näring via matransonering, populärvetenskapliga publikationer och kostrådslitteratur.
Projektet kommer att bidra med ökad kunskap inom såväl litteraturvetenskap och kulturstudier som matstudier och medicinsk humaniora.
Projektledare: Asiya Bulatova, forskare, Södertörns högskola
Projekttitel: Revolutionära dieter: svält, vetenskap och litteratur i det tidiga Sovjetunionen
Polisförhör ska genomföras på ett objektivt sätt. Det innebär bland annat att ledande frågor ska undvikas, och att den intervjuades perspektiv ska få komma till sin rätt. Detta är grundläggande i en rättsstat, men ändå har kritik riktats mot polisens förmåga till opartiskhet i utredningsarbetet.
I det här projektet studerar vi hur språket används i svenska polisförhör, eftersom det är med hjälp av språket som frågor ställs, minnen återskapas och händelser återberättas. Internationellt sett har det skett en ökning av studier som undersöker språk i förhörssituationer, men svenska polisförhör har inte undersökts i någon större utsträckning. Projektet kommer därför att belysa hur objektivitet konstrueras och hanteras i interaktionen mellan polis och den som förhörs, med särskilt fokus på hur polisen formulerar frågor och hur den intervjuades utsaga omformuleras av polisen.
Projektet har hög samhällelig relevans då det undersöker myndighetsutövning i praktiken och hur rättsstatens principer efterlevs och återskapas i faktiska samtal. Projektet har också praktisk nytta för polisen och polisutbildningen, särskilt i fråga om intervjuteknik vid polisförhör.
Projektledare: Lina Nyroos, docent och lektor i svenska, Södertörns högskola
Projekttitel: Samspel och interaktion i svenska polisförhör. Fokus på objektivitet, frågekonstruktioner och polisens omformuleringar
Social ojämlikhet har spelat en viktig roll i samhällsutvecklingen, men när det gäller forskning om äldre samhällsstrukturer har fokus framförallt legat på människor som tillhörde eliten.
I detta tvärvetenskapliga projekt kommer vi att studera livssituationen för marginaliserade grupper i Skandinavien under vikingatiden (cirka 750–1050 f.Kr.). Vikingatida samhällen var strikt hierarkiska och vid de få tillfällen där marginaliserade grupper har varit i fokus för forskningen har det bland annat handlat om att de kanske inte fick en formell grav.
Målsättningen med vårt projekt är att ge nya perspektiv på hur social ojämlikhet uppstod, uttrycktes och bibehölls. Vi ska bland annat kombinera bioarkeologiska analyser av skelett med arkeologisk kontextinformation för att på så sätt hitta nya förklaringsmodeller och nå ökad förståelse för hur social ojämlikhet genomsyrade livet på vikingatiden. Forskningen har också potential att belysa strukturella och kulturella mekanismer relaterade till olika gruppers exploatering idag.
Projektledare: Ben Raffield, docent vid institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet
Projekttitel: Social ojämlikhet, strukturellt våld och marginalisering i Skandinavien under vikingatiden
1919 fattades det beslut som brukar betraktas som den allmänna rösträttens införande i Sverige. Det kom dock att dröja 70 år innan alla vuxna medborgare omfattades av denna rätt. Det var först när omyndighetsförklaringen avskaffades 1989 som det sista så kallade rösträttsstrecket för denna grupp försvann.
Internationellt sett var Sverige tidigt ute. I en majoritet av världens demokratiska stater saknas fortfarande möjligheter för personer med vissa intellektuella funktionsnedsättningar att rösta på samma villkor som andra. Detta trots att nästan alla länder har skrivit under FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, vilken trädde i kraft 2008.
Det finns dock skäl att tro att den svenska demokratin inte är fullt tillgänglig för denna grupp, trots att en rad tillgänglighetsåtgärder vidtagits. Valdeltagandet bland de med intellektuella funktionsnedsättningar är nämligen avsevärt mycket lägre än för befolkningen som helhet.
Vi kommer att följa tillgänglighetsinitiativet Mitt val inför valet 2022. Mitt val erbjuder en kombination av studiecirklar, lättläst information och samtal med politiker i syfte att skapa lika möjlighet för alla att delta i demokratin. Genom att låta personer med intellektuella funktionsnedsättningar själva få komma till tals, vill vi kartlägga upplevda hinder och utvärdera möjligheten att överkomma dessa.
Projektledare: Jonas Hultin Rosenberg, fil.dr. i statsvetenskap, Uppsala universitet
Projekttitel: Hinder och möjligheter för intellektuellt funktionsnedsattas politiska deltagande: lärdomar från ett världsledande initiativ
Bilder utgör en kraftfull form av politisk kommunikation som blivit alltmer framträdande i takt med den ökade digitaliseringen. Samtidigt vet vi ganska lite om de aktörer som sprider olika typer av bilder för att främja politiska idéer och hur dessa aktiviteter påverkar det offentliga samtalet och bidrar till att forma den politiska agendan.
För att förstå makten över dagordningen i en digitaliserad tid måste man beakta politikens visuella dimension. Ett problem är att politiska idéer vanligtvis studeras i text, medan bilder särskiljer sig i vad de förmedlar och hur de engagerar. De rymmer en egen dynamik.
Studiet av visuell politik förlitar sig också ofta på manuell analys av utvalda bilder - ett angreppssätt som inte räcker till i dagens komplexa medielandskap.
Projektet har därför flera syften. Vi kommer dels att undersöka hur klimatfrågor kommuniceras, sprids och får genomslag på plattformar som YouTube, Twitter och Facebook. Inför detta kommer vi att utveckla metoder för att studera storskaliga, visuella spridningsfenomen genom en kombination av till exempel ”framing”, maskininlärning för bildanalys och nya framsteg inom nätverksanalys. Därtill kommer vi att utvärdera möjligheterna, utmaningarna och konsekvenserna av att använda AI-baserade metoder inom samhällsvetenskaplig forskning.
Projektledare: Alexandra Segerberg, docent vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Projekttitel: Bildburen politik: En djupinlärningsbaserad analys av politiska idéers spridning och förankring
Klinisk behandlingsforskning
Inom klinisk behandlingsforskning ger vi stöd till kliniska behandlingsstudier – såväl interventions- som observationsstudier. Det kan exempelvis röra sig om att utvärdera diagnostiska tekniker, användningen av etablerade läkemedel och om att effektivisera metoder och behandlingar som det finns ett identifierat behov av.
Det kan också handla om behandlingsmetoder som inte kräver läkemedel. Studierna ska vara motiverade utifrån hälso- och sjukvårdens behov och det ska vara möjligt att se patient- och samhällsnytta inom en definierad tidsrymd.
I Sverige insjuknar cirka 9 000 kvinnor varje år med bröstcancer, en siffra som har ökat stadigt sedan 1990-talet. Prognosen för bröstcancer har dock blivit bättre, och fler och fler kvinnor kan botas med en kombination av kirurgi, strålbehandling och medicinsk behandling.
Det har blivit allt vanligare att patienter med tidig bröstcancer får medicinsk behandling innan de opereras. En fördel med att vända på den traditionella turordningen där kirurgi alltid kom först är att tumörerna krymper och den efterföljande kirurgin blir inte så omfattande. Om det sedan inte finns några levande cancerceller kvar i den vävnad som opereras innebär det att all bröstcancer har kunnat behandlas bort på medicinsk väg.
Det finns gott om studier som pekar på att fysisk träning spelar en viktig roll för kroppens försvar mot tumörer. Träning aktiverar immunförsvaret, motverkar trötthet och minskar vanliga biverkningar av cellgifter.
I vår studie vill vi undersöka om fysisk träning under cellgiftsbehandling som ges före operation kan leda till att fler patienter blir av med sin bröstcancer på medicinsk väg.
Studien inkluderar 712 patienter där hälften genom lottning får ett intensivt träningsprogram övervakat av fysioterapeuter, medan den andra hälften bara får rutinmässiga instruktioner kring nyttan av fysisk träning. Efter operationen jämför vi hur många som blev av med sin cancer redan före operationen, vilka biverkningar de fått av cellgiftsbehandlingen samt eventuella skillnader i livskvalitet och muskelstyrka. Vi kommer därefter att följa patienternas hälsa under två år.
Om vi lyckas visa att fysisk träning har potential att förbättra effektiviteten av cellgiftsbehandling före operation vid bröstcancer har detta enorm betydelse även för behandling av andra cancerformer.
Projektledare: Jana de Boniface, docent och överläkare, Karolinska institutet
Projekttitel: Fysisk träning under neoadjuvant kemoterapi för bröstcancer för att öka patologiskt komplett respons: den randomiserade Neo-ACT studien
De flesta som återfår hjärtrytmen efter ett hjärtstillestånd är till en början medvetslösa och i behov av avancerad intensivvård. Preliminära studier har antytt att hjärnskador kan motverkas om kroppstemperaturen sänks. En sådan temperaturreglering skapas med hjälp av kyldräkter eller via en slang i ett blodkärl.
Behandlingen medför både risker och kostnader, samtidigt som det inte finns några bevis på att den faktiskt fungerar. Det varierar också stort mellan länder och sjukhus om och hur man använder behandlingen och vilka patienter som får den.
En annan praxis som är vanlig vid intensivvårdsbehandling av patienter med hjärtstillestånd är att förlänga sövningen. Detta gör man dels för att underlätta värmeregleringen av kroppen men också för att det finns data som tyder på att sövningen i sig kan skydda hjärnan. Sövning kan dock ge biverkningar.
Det finns ingen forskning på om det är bra för patienterna att förebygga feber med avancerad temperaturreglering eller med förlängd sövning. Det är detta vi nu vill undersöka.
Om behandlingarna inte gör nytta utsätts patienterna i onödan för biverkningar och förlängd intensivvårdsbehandling. Om de däremot är gynnsamma så är det viktigt att få fram starka bevis som ökar användningen i alla delar av världen.
Vår studie kommer att involvera 3 100 patienter. I Sverige kommer minst 8 regioner att medverka. För att nå ett tillräckligt stort antal patienter inom rimlig tid kommer vi även att samarbeta med sjukhus i andra länder.
Projektledare: Niklas Nielsen, docent och överläkare, Lunds universitet
Projekttitel: TTM3 - Målstyrd feberbehandling och tidigt uppvaknande efter hjärtstillestånd. En 2x2 faktoriell randomiserad klinisk studie
Konstnärlig forskning
Konstnärlig forskning är praktikbaserad och omfattar alla konstarter. Forskningsresultaten gestaltas i både konstnärliga verk och textbaserade metareflektioner. Konstnärlig forskning ger kunskap om och utvecklar komplexa skapande processer; den prövar och vidareutvecklar metoder, teoretiska begrepp och materialiteter; den undersöker och fördjupar förståelsen av konstens fältspecifika möjligheter och utmaningar, samt hur konsten, ofta i samverkan med andra discipliner, bidrar till en ökad kunskap om de stora samhälleliga frågorna.
Automatiseringen inom området artificiell intelligens och så kallade smarta infrastrukturer har medfört behov av en slags grovarbetare som kontinuerligt underhåller systemen. Det handlar till exempel om att kategorisera data som krävs för att träna algoritmer och om att städa upp i oönskat innehåll på sociala nätverk. Detta är ett manuellt, lågavlönat arbete som ofta är placerat i utvecklingsländer, långt borta från Silicon Valley och start up-branschens kontor
Syftet med mitt projekt är att synliggöra denna förhållandevis lite uppmärksammade globala arbetskraft. Vad skulle hända om dessa aspekter av automatiseringens arbete sågs som centrala för design och utveckling snarare än marginella? Hur skulle ett sådant synsätt påverka den övergripande designprocessen inom utbildning, forskning och industri?
Jag kommer att använda konstnärlig forskning som en metod för att aktivt ingripa i smarta tjänster och designprocesser och med hjälp av kreativa medel uppmärksamma ojämlika förhållanden mellan användare, utvecklare och de som utför dolt arbete. Forskningen kommer att baseras på bland annat fältstudier. Kunskapen omsätts också i konstnärliga verk.
Projektledare: Linda Hilfling Ritasdatter, forskare, Malmö universitet
Projekttitel: Automatiseringens Arbete
Syftet med min forskning är att undersöka om koreografi och andra kroppsliga uttrycksformer kan skapa förutsättningar för barn med funktionsvariationer att utforska och upptäcka nya sätt att verka i världen. Projektet involverar barn från sex månader till fyra år och närstående vuxna .
Projektet utgår från inställningen att funktionsvariationer är en aspekt av mänsklig mångfald snarare än en patologisk avvikelse. Hur kan konstnärlig forskning förändra normativa krav på och bedömningar av barn med olika funktionsvariationer? Hur kan koreografi, dans och konstnärliga installationer möta en komplex heterogen publik och bidra med upplevelser som känns inkluderande och meningsfulla för personer såväl med som utan normbrytande funktionalitet?
Min ambition är att bidra med kunskap som kan fungera som referens och inspiration för konstnärer och leda till nya sätt att skapa och uppträda för dessa publikgrupper och därmed möjliggöra inkludering, egenmakt och gemenskap.
Målet är att utveckla ny konstnärlig kunskap och konstformer som utmanar det synsätt som utgår från en dominant, normativ kultur och dess bristande medvetenhet om normbrytande upplevelser och förkroppsligad kunskap.
Projektledare: Dalija Acin Thelander, forskare, Stockholms konstnärliga högskola
Projekttitel: Mot sinnliga ekologier, Alternativa sätt att tänka kring funktionsnormen inom rörelse, dans och koreografi
Mycket arbete har gjorts för att skapa modeller för spridning av forskning. Satsningen på öppenhet och fri tillgång till vetenskapligt material tenderar dock att förbise spridning som en relationell handling.
Syftet med mitt projekt är att utforska möjliga spridningsstrategier som observerar spänningar och överlappningar mellan feministisk metodologi, dekoloniala kunskapspraktiker och open access-principer. I vilken utsträckning kan konstnärlig forskning utveckla spridningsmodeller som inte utgår från konstnären som en ensam avsändare, utan bygger på en kollektiv konst- och kunskapspraktik? Om vi förstår konstskapande som en handling som upprättar en relation – hur kan det bidra till att förändra rådande spridningsbegrepp?
I projektet kommer jag att undersöka vilka konsekvenser standarder för öppenhet och transparens kan få i olika sammanhang, samt utveckla ramverk med mera som främjar nya sätt att dela och sprida forskning. Den konstnärliga forskningsprocessen kommer att omfattas av en rad aktiviteter, till exempel workshoppar, intervjuer, konferenser och utställningar.
Projektet är ett samarbete med Constant, Association for Art and Media in Brussels (BE) och Centre for Postdigital Cultures at Coventry University (UK).
Projektledare: Eva Weinmayr, forskare, Göteborgs universitet/HDK Valand
Projekttitel: Spridningsekologier: dekoloniala kunskapspraktiker, feministisk metodologi och Open Access
Medicin och hälsa
Medicinsk forskning ger kunskap om hur människokroppen fungerar och hur sjukdomar förebyggs, uppkommer och behandlas. Vetenskapsrådet stödjer forskning inom allt från forskning på molekylär-och cellnivå och forskning som involverar försöksdjur och patienter, till epidemiologiska studier på grupper av människor.
Ungefär hälften av alla kvinnor i fertil ålder har ett eller flera myom i livmodern. Även om myom är ofarliga muskelknutor kan de orsaka rikliga blödningar och buksmärtor, graviditetskomplikationer och barnlöshet. De få läkemedel som finns idag förbättrar symptom hos många, men inte hos alla. I nuläget finns ingen kunskap om varför effekten varierar eller hur man på förhand kan förutse vilka myom som krymper vid läkemedelsbehandling.
Ny forskning har visat att det finns flera distinkta undergrupper av myom, med karaktäristiska särdrag. Genom att jämföra effekten av läkemedlet ulipristal acetat på de vanligaste undergrupperna har vi funnit att myom som tillhör en viss undergrupp tenderar att svara bättre på behandling.
Med hjälp av vävnadsprover från kvinnor som opereras för myom vill vi nu ta reda på om vi genom att klassificera myom i undergrupper kan förutsäga hur väl de kommer att svara på olika typer av läkemedel. På sikt kan detta leda till en skräddarsydd behandling. Vi vill också identifiera markörer som skulle kunna användas vid klassificeringen och undersöka om det är möjligt att göra en klassificering med hjälp av ett enkelt blodprov.
Förbättrade möjligheter att diagnosticera och behandla livmodermyom skulle vara till nytta för miljontals kvinnor världen över.
Projektledare: Lauri Aaltonen, professor, institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska institutet
Projekttitel: Mot skräddarsydd behandling av livmodermyom
Sverige är ett av få länder där barn som blivit till genom donationsbehandling har laglig rätt att få reda på donatorns identitet. De som donerar ägg eller spermier måste alltså acceptera att deras identitet kan lämnas ut.
Syftet med vårt projekt är att undersöka de långsiktiga psykosociala konsekvenserna av donationsbehandling för alla inblandade – barn, föräldrar och donatorer. Särskilt fokus ligger på frågor som rör barnens rätt att få veta att de kommit till genom donationsbehandling och vem donatorn är.
Projektet utgår från en nationell studie om ägg- och spermiedonation som startade 2005–2008. Den omfattar 300 donatorer och 894 män och kvinnor som genomgick donationsbehandling. Vi kommer att skicka enkäter till samtliga donatorer från den studien och till de par som blivit föräldrar. Via föräldrarna ska vi be om lov att kontakta barnen som numera är tonåringar (15–17 år) och snart har laglig rätt att söka information om sina donatorer.
Idag finns det mycket lite kunskap om vilka långsiktiga psykosociala konsekvenser denna typ av behandling har för alla inblandade parter. Resultaten från projektet kan bidra till att utveckla den kliniska vården och det psykosociala stödet till barn, föräldrar och donatorer.
Internationellt förs en livlig diskussion om barns rätt till sitt genetiska ursprung och utvecklingen i Sverige följs med stort intresse.
Projektledare: Claudia Lampic, professor i klinisk psykologi, Umeå universitet
Projekttitel: Långtidsuppföljning av 'Svenska studien om könscellsdonation' - psykosociala konsekvenser för familjer och donatorer 15-18 år efter donationen
Vart tredje barn drabbas idag av allergier. Parallellt med att allergi och astma blivit vanligare, har den mikrobiella mångfalden minskat på grund av vår moderna livsstil.
Åtgärderna för att minska smittspridningen under covid-19 pandemin har lett till lägre exponering även för andra smittämnen. Det kan få konsekvenser för immunsystemets utveckling och öka risken för allergier. Dessutom har stress och försämrad mental hälsa ökat hos gravida kvinnor under pandemin, vilket kan påverka fostrets immunsystem.
Pandemin har gjort det möjligt att undersöka hur infektionsförebyggande åtgärder, stress och mental hälsa under graviditeten påverkar tarmfloran, immunsystemets utveckling och risken att barn drabbas av allergier.
Vi kommer att jämföra 500 barn födda före respektive under covid-19-pandemin för att ta reda hur infektionsförebyggande åtgärder påverkat tarmfloran. Vår plan är att följa barn i 10 000 familjer från födseln och upp till sju års ålder.
Resultaten kan användas för att förhindra att barn får allergiska sjukdomar. Föräldrar är generellt mycket benägna att förändra sin livsstil under graviditeten och småbarnsåren om detta kan förbättra deras barns framtida hälsa. Därför kan förebyggande strategier till riskgrupper under denna period i livet få betydande effekter.
Projektledare: Christina West, professor och överläkare i pediatrik, Umeå universitet
Projekttitel: Avgörande faktorer för mikrobiotans utveckling och koppling till allergi-risk under barndomen före och under covid-19 pandemin
Det framhålls ofta att vården kan spara stora summor pengar genom att gå över till digitala vårdmöten via video och chat, särskilt primärvården som står för den största delen av alla vårdbesök i Sverige.
Det kan ske genom att vårdgivarna blir mer produktiva jämfört med när de använder mer traditionella sätt att vårda patienterna, det vill säga att de kan ge mer vård för en given summa pengar. Eller så blir själva vården mer effektiv, det vill säga att patienterna blir fortare friska eller att behovet av återbesök minskar. Det finns idag inga bevis för att digitaliseringen har lett till detta.
Syftet med projektet är att studera huruvida vårdcentraler och jourmottagningar som använder mer digitala former av primärvård också är mer produktiva och om deras vård är mer effektiv.
Vi ska analysera information om hur vårdgivarna använder digitala vårdmetoder. För att kunna beräkna effekterna av digital primärvård ska vi analysera patienternas diagnoser och typer av besök från perioden före och under covid 19-pandemin. Resultaten kan bidra till att beslutsfattare kan fatta mer informerade beslut om hur resurser bör fördelas mellan olika typer av primärvård.
Projektledare: Björn Ekman, forskare vid socialmedicin och global hälsa, Lunds universitet
Projekttitel: Utvärdering av digitaliseringens effekter på primärvårdens produktivitet och effektivitet i Sverige. (Projektet har finansierats inom utlysningen för projektbidrag för forskning inom primärvården)
I läroböckerna står det att bara tunna nervtrådar signalerar smärta hos människor. Hos andra däggdjur har man däremot kunnat visa att också tjocka nervtrådar kan leda smärta.
Vår forskargrupp gjorde nyligen en fundamental upptäckt, nämligen att även människor har tjocka nervtrådar som signalerar smärta. Vi kallar dem ultrasnabba smärtnerver eftersom de leder smärta med mycket hög hastighet.
För att lära oss mer om dessa smärtnerver vill vi nu undersöka både friska personer och personer med sällsynta mutationer som drabbar hudkänseln. Vi vill ta reda på hur den ultrasnabba smärtreceptorn fungerar ända ner på molekylnivå. Vi har till exempel sett indikationer på att nerven blir mer känslig efter en inflammation. Om det stämmer skulle det kunna få stor betydelse för smärta som uppkommer efter vävnadsskador. En sådan upptäckt skulle kunna leda till nya läkemedel mot smärta.
Vi vill också undersöka om ultrasnabba smärtfibrer har en roll för den reflex som gör att man snabbt drar undan foten om man till exempel trampar på ett häftstift. Vi har utvecklat en ny metod att mäta denna reflex.
Projektet förväntas ha stor betydelse för fortsatt smärtforskning och kommer sannolikt att leda till att patienter som upplever smärta blir bättre omhändertagna och får en bättre diagnos.
Projektledare: Saad Nagi, universitetslektor vid institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet
Projekttitel: Ultrasnabb smärtsignalering hos människa
Naturvetenskap och teknikvetenskap
Forskning om naturen ger ny kunskap om allt från de minsta partiklarna till hela universum. Forskning om teknik ger förutsättningarna för människans tekniska system vilket bland annat ligger till grund för industriell utveckling.
Natur- och teknikvetenskaplig forskning är relevant för många centrala samhällsutmaningar och bidrar med ny kunskap och nya insikter till ett hållbart samhälle. Vetenskapsrådet stödjer grundforskning inom hela bredden av de natur- och teknikvetenskapliga områdena, till exempel i biologi, kemi, elektronik, astronomi, bioteknik och matematik.
Att det finns en djupbiosfär som sträcker sig flera kilometer ner under våra fötter upptäcktes för bara ett par decennier sedan. De senaste årens forskning avslöjar att den svåråtkomliga miljön i havsbottnar, sediment och berggrunden utgör jordens mest omfattande mikrobiella livsmiljö. Vår forskargrupp har nyligen visat att komplext liv i form av till exempel svamp kan leva långt nere i jordskorpan, i en syrefri, mörk och energifattig miljö som man tidigare trodde att bara encelliga organismer klarade.
Forskning tyder också på att det fanns liv där nere långt innan landväxter etablerade sig på kontinenterna. Men trots den uppenbara vikt som djupbiosfären kan ha spelat ur ett evolutionsperspektiv är denna kunskap överraskande förbisedd.
Vi har utvecklat en multi-disciplinär metod för att upptäcka och datera uråldrig mikrobiell aktivitet i djupbiosfären. Med hjälp av metoden har vi kunnat visa att det finns fossila spår av en djupbiosfär i berggrunden i nordvästra Europa, den så kallade fennoskandiska skölden. Dessa spår av liv är mer än 410 miljoner år, men vid den tiden hade växter redan etablerat sig på land.
Vårt nästa steg är att leta i de allra äldsta bergarterna. Där kan de äldsta spåren av underjordiskt liv finnas bevarade i sprickor och hålrum. Till vårt förfogande har vi ett unikt material av djupa borrkärnor – runda stavar som borrats fram ur berggrunden – från över 3 miljarder år gamla bergarter från bland annat Sydafrika Australien, Grönland och Kanadensiska skölden.
Resultaten från detta projekt kommer ge ny kunskap till en av mänsklighetens stora vetenskapliga frågor – hur liv har uppstått och utvecklats på jorden.
Projektledare: Henrik Drake, docent vid institutionen för biologi och miljö, Linnéuniversitetet
Projekttitel: Livets historia på djupet
Tänk att kunna bygga material som kan leda ström genom att blanda rätt molekyler i ett lösningsmedel, sprida ut lösningen till ett tunt lager och låta det torka! Så enkelt konstruerade är organiska solceller. Till skillnad från dagens solceller, som består av spröda kiselskivor, är organiska solceller gjorda av kolbaserade molekyler. Två olika molekyler behövs, sådana som ger elektroner och sådana som tar emot.
Fram tills för några år sedan kunde organiska solceller uppnå verkningsgrader runt 10 procent, med fullerenbaserade molekyler som elektronmottagare. Det betyder att 10 procent av solens energi i form av ljus som strålar på solcellen omvandlas till elektrisk energi. Men det räcker inte, och för några år sedan lyckades forskare framställa nya elektronmottagarmolekyler som gjorde att organiska solceller idag kan omvandla 18 procent av solens ljus till laddningar.
För att nå ännu högre verkningsgrader behövs bättre förståelse för hur elektrongivaren och elektronmottagaren fördelar sig i skiktet när lösningsmedlet avdunstar och skiktet torkar och hur de båda bidrar till absorptionen av solljuset.
Vi har tidigare studerat hur torkningsprocessen påverkar skiktets inre strukturer och egenskaper. I det här projektet vill vi manipulera strukturerna i efterhand, till exempel genom att utsätta skiktet för lösningsmedelsånga.
Vi är ett blandat forskarlag. Några forskare tar fram datormodeller av molekylerna och utvecklar simuleringsverktyg för att optimera strukturer och egenskaper. Andra jobbar med molekyllösningar för att uppnå önskade strukturer i skiktet, och så finns det de som använder avancerade instrument för att synliggöra små strukturer i skiktet som ögat inte kan se men som har stor betydelse för solcellens verkningsgrad.
Vår förhoppning är att förverkliga organiska solceller med 20 procent verkningsgrad eller ännu högre.
Projektledare: Ellen Moons, professor i fysik, Karlstads universitet,
Projekttitel Donor-acceptorgränsskiktets struktur och fotofysik i organiska solceller
När proteiner i biologiska celler måste anpassa sig till förändringar i omgivningen kan de klumpa ihop sig. Sådan proteinaggregering sker dels vid neurodegenerativa sjukdomar som Alzeimhers och Parkinsons, dels vid metaboliska sjukdomar som cancer och diabetes – sjukdomar som också är förknippade med obalanserad ämnesomsättning.
Orsaken till denna klumpning hos proteinerna är okänd. Vi vet inte om det är proteinklustren som förändrar ämnesomsättningen, eller om det är störningar i ämnesomsättningen som gör att proteinerna reagerar som de gör.
I mitt forskningsprojekt vill jag undersöka vilka mekanismer som ligger bakom dessa reaktioner, och hur packning av DNA-molekyler påverkar dem. Cellers förmåga att hantera stress har tidigare bara studerats på gruppnivå. Det innebär att man inte kunnat se hur enskilda celler beter sig, och att man har missat hur celler inom en grupp skiljer sig åt.
Med hjälp av banbrytande mikroskoptekniker ska jag studera i realtid hur enskilda molekyler rör sig i levande celler. I början kommer jag använda bagerijäst, för att sedan övergå till mänskliga leverceller.
Genom att studera hur proteinaggregering hänger samman med ämnesomsättning och DNA kommer förståelsen för de strategier som celler använder för att anpassa sig till nya förhållanden att fördjupas. Detta öppnar möjligheten att utveckla patientanpassad medicin, och nya strategier för ett hälsosamt åldrande.
I framtiden kommer denna kunskap kunna appliceras på hela organ, för att förstå orsakerna till ämnesomsättningssjukdomar och så småningom hitta nya sätt att behandla och förebygga dem. Detta kan även få betydelse för att förstå hur celler reagerar på infektioner, eller hur man kan utveckla multi-stress-resistenta organismer för att studera livets ursprung på jorden och andra planeter.
Projektledare: Sviatlana Shashkova, forskare vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet
Projekttitel: En molekyl i taget: hur enskilda celler varierar i anpassning till metabolisk stress
Klimatförändringar gör att största delen av Arktis blir grönare med förbuskning och stigande trädgränser. Men i förhållande till hur fort uppvärmningen sker går förändringarna ofta långsammare än förväntat.
Hur framtidens arktiska ekosystem kommer ser ut, och hur snabbt ekosystemen kan anpassas sig till ett ändrat klimat, är fortfarande oklart. Speciellt är det fortfarande en öppen fråga om ekosystemen kommer att anpassa sig gradvis när klimatet blir varmare, eller om det kommer att ske plötsliga förändringar från ett tillstånd till ett annat när klimatet passerat vissa tröskelvärden.
Det senare kallas alternativa stabila tillstånd och innebär att ekosystem som är anpassad till ett klimat behåller sin karaktär även vid klimatförändringar. Till exempel kan öppen mark fortsätta vara öppen även om klimatet ger en tillväxt av buskar eller skog på grund av mekanismer som stabiliserar den nuvarande vegetationstypen. Hypotesen i det här projektet är att alternativa stabila tillstånd kan förklara motstridande trender i arktisk vegetation.
Vi kommer att studera ett trädgränsområde nära Abisko i norra Sverige med tre avgränsade alternativa stabila tillstånd: fjällbjörkskog, buskmarker och fjällhed. Med hjälp av både historiska och nya flygbilder och satellitdata ska vi kartlägga trädgränsförändringar och koppla dem till potentiellt drivande faktorer.
För att kunna utveckla matematiska och rumsliga modeller av arktiska vegetationsförändringar kommer vi även att utföra liknande undersökningar på andra platser i Arktis. Modellerna byggs så att de tillåter alternativa stabila tillstånd och regimskiften. I sista steget ska de kombineras med insamlad data om exempelvis mängden av markbunden kol och koldioxidemissioner i olika vegetationstillstånd. Projektet kommer därigenom att bidra till en bättre förståelse av framtidens arktiska ekosystem och deras betydelse för den globala kolomsättningen.
Projektledare: Matthias Benjamin Siewert, universitetslektor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet
Projekttitel: Ett grönare Arktis: gradvis eller stegvis?
Utbildningsvetenskap
Inom utbildningsvetenskap studeras lärande, didaktik och ämnesdidaktik, undervisning, sociala och kulturella aspekter på utbildning, utbildningspolitik, utbildningssystem och organisation samt profession, och speciellt med relevans för skolans och förskolans utveckling. Forskningen bedrivs inom flera olika vetenskapliga discipliner och bidrar till kunskapsutveckling och förstärker den vetenskapliga grunden för utbildning.
Idag är serietidningar mer varierade än de varit på många årtionden när det gäller såväl text och illustrationer som vilka karaktärer som befolkar dem. En del av dem berör också ämnen som etnicitet, genus och klass på engagerande och provocerande sätt. Det här gör att serier är utmärkta som utgångspunkt för att diskutera frågor om normer och normkritik. Det visuella i dem gör dem dessutom till en lättillgänglig berättelseform för många elever.
I detta projekt vill vi undersöka hur serier kan användas i högstadiet och gymnasiet för att engagera elever i normkritiska diskussioner. Att vi valt just dessa årskurser beror dels på att elever då fortfarande ofta läser serier för barn samtidigt som de upptäcker serier för ungdomar och vuxna. I dessa åldrar har många också ett behov av att diskutera och ifrågasätta sådant som rör identitet, livsstil och normer.
Genom videoobservationer ska vår forskargrupp studera hur elever och lärare interagerar i klassrummet: Hur bidrar serierna till att utmana eller förstärka elevers sociala normer? Vilka frågor om till exempel genus, etnicitet, och klass väcker läsningen, och hur argumenterar deltagarna kring dem?
Att fånga upp seriens förmåga att inspirera till diskussion i sådana frågor ser vi som ett viktigt bidrag till klassrumsundervisning och klassrumsforskning.
Projektledare: Robert Aman, docent vid institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet
Projekttitel: Trikåklädda hjältar i klassrummet – att använda serietidningar för normkritiska diskussioner i skolan
Skolor avsätter årligen omfattande resurser för kompetensutveckling, både i form av lärares tid och i pengar. Enligt amerikanska studier går tre procent av skolkostnaderna till detta. Mot den bakgrunden är det naturligtvis angeläget att kompetensutvecklingen leder till bättre undervisning och elevresultat.
Det finns studier som pekar på att så är fallet, men de har huvudsakligen genomförts under gynnsamma omständigheter i USA, så även om studierna i sig är tillförlitliga är det oklart i vilken mån de är generaliserbara till andra länder och förhållanden.
Syftet med vårt projekt är att undersöka kompetensutvecklingens effekter på undervisning och elevresultat under förhållanden som är representativa för lärare i allmänhet.
Vi använder oss av två decennier av data från de internationella kunskapsmätningarna TIMSS (2003–2019) och PIRLS (2001–2021). De flesta studier av kompetensutveckling som utgått från dessa kunskapsmätningar har undersökt enskilda år med statistiska metoder som inte kan isolera kompetensutvecklingens effekter från andra skillnader mellan länderna. Dessa statistiska metoder kan heller inte avgöra om uppmätta effekter beror på kompetensutvecklingen i sig eller på att lärare under vissa omständigheter deltar mer i kompetensutveckling.
I detta projekt använder vi istället kvasi-experimentella metoder såsom difference-in-differences-analys, där effekterna av kompetensutveckling jämförs inom länder över tid. Därmed isoleras kompetensutvecklingens effekter från effekter av skillnader mellan skolsystem. Eftersom analyserna baseras på nationella genomsnitt isoleras också kompetensutvecklingens effekter från skillnader som beror på att lärare med olika egenskaper deltar i kompetensutveckling i olika hög grad.
Förutom kompetensutvecklingens kausala effekter på undervisning och elevresultat ska vi också analysera huruvida effekterna varierar beroende på kompetensutvecklingens innehåll, varaktighet och intensitet, samt vilken inverkan omständigheter på lärar- och skolnivå har för kompetensutvecklingens effekter.
Projektledare: Nils Kirsten, forskare vid Mälardalens högskola och universitetslektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet
Projekttitel: Att studera kompetensutvecklingens effekter genom kvasi-experimentella analyser av TIMSS och PIRLS
Tidigare studier visar att undervisning kan bidra till samhällsengagemang genom att visa på handlingar du kan göra som medborgare och peka på lösningar som innebär att flera aktörer agerar. En central utgångspunkt för vårt projekt är att utbildning och kunskap är viktigt för att ge unga människor hopp och verktyg att agera.
Syftet med projektet är att utveckla samhällskunskapsundervisning om klimatförändringar och om hur vi kan minska klimatutsläpp och klimatanpassa samhället på olika sätt. Skolverket och många organisationer i Sverige arbetar mot de globala hållbarhetsmålen och vårt projekt bidrar med kunskap som kan utveckla och stötta lärare i detta arbete.
I samarbete med samhällskunskapslärare i årskurs 9 kommer vi att fokusera på undervisning om hur miljöproblem uppstår och hur de kan åtgärdas med hjälp av politik, ekonomi och juridik. Tillsammans med lärare kommer vi att planera, genomföra och revidera undervisning i samråd med en internationell expertgrupp.
Vi ser att det är angeläget att utveckla samhällskunskapsundervisning inom dessa områden och idag finns nästan ingen forskning alls med detta fokus.
Projektledare: Cecilia Lundholm, professor i pedagogik med inriktning mot undervisning och lärande i samhällsvetenskapliga ämnen, Stockholms universitet
Projekttitel: Klimatförändringar och samhällskunskapsundervisning som utvecklar kunskap, handling och hopp
Utvecklingsforskning
Inom utvecklingsforskning ger vi stöd till forskning som har betydelse för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer, samt stöd till samarbete och kunskapsutbyte mellan forskare i Sverige och forskare i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Forskningen kan gälla alla vetenskapsområden och ska vara relevant för de övergripande målen för Sveriges internationella bistånd samt målen för Sveriges politik för global utveckling.
2020 blev kommersiella surrogatmödraskap förbjudna i Indien. Vårt projekt tar avstamp i konsekvenserna av denna lagändring.
Från att ha varit ett globalt centrum för kommersiella surrogatarrangemang har istället äggindustrin blivit alltmer viktig i Indien. Landet har förvandlats till ett centrum där ägg plockas ut och embryon skapas, för att föras över i surrogatmödrar som sedan fraktas till länder utan lagstiftning. Där tillbringar kvinnorna sin tid som gravida och föder barnen.
Vi undersöker hur det går till när graviditet, äggceller och bröstmjölk blir varor på en global marknad. Med fokus på Indien och Uganda utforskar vi nya företeelser och flöden i denna reproduktionsindustri. Framförallt riktar vi uppmärksamheten mot surrogatmödrar, äggdonatorer och bröstmjölksdonatorer – de kvinnor som förser industrin med könsceller och processer.
Studien vill bidra till förståelsen av den snabbt expanderande globala marknaden för kroppar och kroppsliga processer, i synnerhet för hur kvinnors reproduktiva kapacitet blir till en vinstgenererande resurs. Genom att utforska hur ett förändrat regelverk i Indien ger upphov till nya exploaterande ekonomier kan vi bidra med kunskap om de mekanismer som driver teknologiers spridning i en globaliserad värld, inte minst i relation till orättvisor mellan rika och fattiga länder.
Vi hoppas att kunskapen från vår studie ska komma till konkret användning i det brådskande arbetet med att utforma nationella och internationella regleringar inom reproduktionsindustrin och skapa förutsättningar för värdiga arbetsvillkor för surrogatmödrar och donatorer.
Projektledare: Johanna Gondouin, universitetslektor vid institutionen för kultur och samhälle, Linköpings universitet
Projekttitel: Expanderande reproduktiva ekonomier: en studie av kvinnors reproduktiva arbete i fertilitetsindustrin i Indien och Uganda
I Subsahariska Afrika är livmoderhalscancer den vanligaste orsaken till att kvinnor dör i cancer. I länder med nationella screeningprogram för livmoderhalscancer har antalet sjukdomsfall sjunkit dramatiskt. Trots det väntas det globala antalet öka.
För att kunna erbjuda gynekologiska cellprovtagningar till fler kvinnor behövs innovativa diagnostiska lösningar som tar hänsyn till lokala förutsättningar och begränsningar. Vår forskargrupp har utvecklat artificiell intelligens (AI) i kombination med mobil digital mikroskopi för att hitta förstadier till livmoderhalscancer. Enligt den förstudie vi gjort kan cellprovsanalyser gjorda med AI uppnå en diagnostisk träffsäkerhet som är jämförbar med experters analyser.
Vår metod kan användas för att effektivt upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer hos kvinnor i låginkomstländer, där det råder stor brist på patologer och avancerad labbutrustning.
I den här studien – som vi gör på en större och bredare patientgrupp än förstudien – ska vi validera den AI-baserade metoden i samarbete med ett universitetssjukhus i Tanzania. Med hjälp av en mobil mikroskopscanner kommer cellprover digitaliseras och laddas upp via mobilnätet till den molnbaserade AI:n som är tillgänglig dygnet runt. AI:ns bedömning jämförs med två patologers oberoende skattning av de digitala och fysiska proverna.
Vår hypotes är att metoden kan användas för att sålla bort de normala cellproverna och på så vis frigöra tid för lokala experter att granska de prover som visar förändringar. Detta gör att länder med begränsade resurser sannolikt kan erbjuda screeningtjänster mycket mer effektivt, tillförlitligt och till betydligt lägre kostnader än idag.
Projektledare: Johan Lundin, professor i medicinsk teknologi vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska institutet
Projekttitel: Artificiell intelligens och mobilmikroskopi för screening av livmoderhalscancer i resursbegränsade miljöer – en valideringsstudie
Zoonotiska sjukdomar smittar mellan människor och djur och orsakar stora problem i utvecklingsländer, framförallt för småskaliga bönder som är beroende av sina djur för att överleva. Trots detta glöms de ofta bort när åtgärdsprogram för bättre djur- och folkhälsa utformas.
Sjukdomarna får stora konsekvenser för många områden. De påverkar inte bara hälsan hos dem som blir sjuka utan också deras försörjning. De leder till fattigdom, felaktig användning av antibiotika på djur och minskad jämställdhet eftersom det ofta är kvinnor och unga som sköter djurhållningen. När mer resurser krävs för att de smittade djuren ska kunna producera önskade mängder mjölk och kött, ökar också utsläppen av växthusgaser.
Traditionellt har effekterna på hälsa, ekonomi och miljö analyserats separat. Därmed har den totala samhällsbörda som sjukdomarna åstadkommer underskattats.
Syftet med detta forskningsprojekt är att generera data som visar de totala samhällseffekterna av fyra zoonotiska sjukdomar: Rift Valley feber (RVF), brucellos, Q-feber och leptospiros. Vilka konsekvenser har sjukdomarna för olika regioner och djurhållningssystem och för människor av olika kön och ålder? Hur påverkar nedsatt hälsa och dåliga djurhållningsrutiner kornas mjölk- och köttproduktion och hur är detta kopplat till de olika sjukdomarna?
Projektet är avgränsat till Kenya.
Pålitlig information om faktiska effekter av zoonotiska sjukdomar underlättar för beslutsfattare att vidta åtgärder och ger vägledning i hur insatserna ska riktas. På sikt kan resultaten från projektet leda till bättre hälsa hos såväl människor som djur, minskad fattigdom, bättre tillgång till mat, ökad jämställdhet samt en minskning av de negativa effekter som boskapsdjur har på miljö och klimat.
Projektledare: Sara Lysholm, forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU
Projekttitel: Kartläggning av samhällsbördan av zoonotiska sjukdomar i Kenya, med fokus på Rift Valley feber, brucellos, Q-feber och leptospiros
Publicerad
Uppdaterad