”Svenska finansiärer och lärosäten måste ta gemensamt ansvar för forskningsinfrastruktur”

Vi fortsätter att tydliggöra lärosätenas långsiktiga ansvar, både strategiskt och ekonomiskt, i de satsningar som vi gör på infrastruktur. Eftersom den största delen av Vetenskapsrådets budget för forskningsinfrastruktur är uppbunden i långsiktiga engagemang blir det alltmer centralt att prioritera för att säkerställa att resurserna används på bästa sätt. Vi måste balansera långsiktiga åtaganden mot nödvändig förnyelse för att uppnå allra bästa resultat med den strama budget som finns.

Bakom urvalet av vilka infrastrukturer som kan ansöka om bidrag i år ligger den behovsinventering som Vetenskapsrådet slutförde under 2016. Vid inventeringen fick svenska lärosäten och forskargrupperingar lämna in förslag på angelägna nya infrastrukturbehov. Förslagen har sedan bedömts av Vetenskapsrådet som också vägt in synpunkter från svenska lärosäten. Ansökningar som adresserar de högst prioriterade nya infrastrukturbehoven kan inkomma i årets utlysning. Dessutom kan alla infrastrukturer med pågående bidrag från Vetenskapsrådet, som tar slut de närmaste åren, ansöka om fortsatt stöd.

I övrigt gäller samma principer för utlysningen 2017 som för utlysningen 2015. Det är organisationer (oftast lärosäten) som söker. Alla ansökningar om bidrag till en nationell infrastruktur (med eller utan internationell del) ska som regel göras av ett konsortium med minst tre medverkande lärosäten. Bidraget söks för upp till åtta år och ska innehålla en totalbudget för hela perioden. För nationell verksamhet förväntas konsortiet bidra med medfinansiering om minst 50 procent av totalbudgeten. För bidrag enbart till internationell infrastruktur är konsortium inte ett krav men det är starkt önskvärt att flera lärosäten medverkar och för dessa är medfinansiering inte heller ett krav.

I linje med internationell utveckling förväntas såväl behovet av forskningsinfrastruktur som kostnaderna för dessa att öka. Den snabba teknik- och kunskapsutvecklingen gör både att behoven förändras och att det öppnas upp för helt nya forskningsmöjligheter. Behoven ser liknande ut i många europeiska länder och samverkan för effektiv användning kring de resurser som byggs upp kommer att vara central.

Redan nu vet vi tyvärr att budgeten för årets utlysning är otillräcklig. Många av de svenska infrastruktursatsningar som i behovsinventeringen bedömts som angelägna för svensk forskning, och som därför kan ansöka i år, kommer inte att kunna beviljas eller kommer att finansieras på en lägre nivå än vad som är önskvärt.

För att minimera effekterna av dessa budgetbegränsningar är det mycket viktigt att svenska finansiärer och lärosäten tar ett gemensamt ansvar. De strategiska överväganden som Vetenskapsrådet, andra forskningsfinansiärer och lärosätena gör under den kommande fem- till tioårsperioden kommer att få avgörande betydelse för tillgången till spetsverktyg för svensk forskning.

Björn Halleröd, huvudsekreterare forskningsinfrastruktur, Vetenskapsrådet