Nyhet

Publicerad den 01 augusti 2018

Uppdaterad den 08 augusti 2018

Därför behöver vi evidensbaserad forskningskommunikation

När forskning och vetenskaplig metod ifrågasätts alltmer, behöver forskningskommunikationen bli vassare. Evidensbaserad forskningskommunikation är ett sätt.

Forskningskommunikation blir allt viktigare för att bibehålla ett öppet demokratiskt samhälle, inte minst när makthavare och politiker tenderar att ignorera vetenskaplig evidens. Det var utgångspunkten för det svenskinitierade seminariet ”Scicomm researchers and science communicators bridging the divide” vid den stora forskningskonferensen ESOF i Toulouse den 9–14 juli.

Hur ska forskningskommunikatörer och de som forskar om forskningskommunikation, scicommforskarna, närma sig varandra? Och kan vi på så sätt få ett bättre genomslag för evidensbaserad fakta i samhället?

– Vi behöver inte nödvändigtvis mer forskningskommunikation, men vi behöver bättre forskningskommunikation. Och för att förbättra den behöver den blir mer evidensbaserad, menade Anna Maria Fleetwood, som arbetar med Vetenskapsrådets uppdrag att samordna forskningskommunikation i Sverige, och en av talarna.

Seminariet var fullsatt, och också ett av de absolut livligaste på ESOF. Begreppet evidensbaserad forskningskommunikation väckte en del känslor bland praktikerna i salen.

– Problemet är att scicommforskningen är osynlig, menade en av deltagarna. Och den forskning som görs har sällan någon relevans för vårt arbete.

Vad är då forskningskommunikation och varför behöver den vara evidensbaserad?

– Den tid då Scicomm innebar envägskommunikation och att sprida forskningsresultat, är sedan länge förbi. Det som sker i dag är något helt annat än att skicka ut pressmeddelanden eller producera rapporter, säger Anna Maria Fleetwood.

– I dag är forskningskommunikation lika mycket en fråga om att nå ut med evidens till politiker och beslutsfattare. Och det är inte alltid forskaren själv som står för tillgängligheten, även om hen såklart behöver vara involverad.

En annan viktig del i dagens forskningskommunikation är det vi kallar science literacy, nödvändigheten att förstå hur vetenskap fungerar, och hur den vetenskapliga metoden skiljer sig från personliga åsikter som till exempel att inte tro på klimatförändringar.

Men en evidensbaserad forskningskommunikation är än så länge ingen självklarhet och gapet finns där – mellan forskningskommunikatörerna och scikomm-forskarna.

– Forskningskommunikatörer vet inte vilken forskning som finns inom området. Forskarna ignorerar samtidigt de faktiska frågorna som finns inom den praktiska forskningskommunikationen. En ömsesidig okunskap, menade till exempel Alexander Gerber, professor i forskningskommunikation vid Rhein Waal-universitetet i Tyskland.

Hantverket, att till exempel skapa ett pressmeddelande, ett reportage eller ett magasin, är fortfarande viktigt, men bara en del av all den kunskap som krävs. Empiriska data från sociologiska studier av hur människor tar till sig information, kunskap om hur politiska beslut fattas och hur vissa sociala medieplattformar påverkar spridningen är lika viktigt. Vi behöver en forskningskommunikation där vi till exempel använder resultat från empiriska sociologiska studier för att utforma strategier för hur vi bör kommunicera.

– Därför måste vi tänka på hur vi utbildar dagens forskningskommunikatörer, menar Alexander Gerber, som koordinerar den enda treåriga utbildningen inom forskningskommunikation i Europa.

Gapet mellan forskare och kommunikatörer

Aleksandra Drecun, president för Intersection, som jobbar med att integrera forskning och samhälle på Balkan kunde ge ett annat perspektiv på villkoren för forskningskommunikation.

– Forskningskommunikation får väldigt lite resurser. Och merdelen av forskningskommunikatörerna är utbildade inom pr och i behov av att utveckla sina metoder.

– Det verkliga problemet här, är inte gapet mellan forskningskommunikatörer och scicommforskare. Det största problemet är att det finns så ytterst få, och helt enkelt inget underlag för ett gap.

– Vad vi gör är att lyfta de grundläggande argumenten för varför forskningskommunikation är så viktig för samhället, i dialog med beslutsfattare, forskningsfinansärer och forskare. Tyvärr finns det största gapet här mellan forskare och kommunikatörer. Inte för att forskarna tycker det är oviktigt, men för att varje kommunikationsinsats tar resurser från forskningen som redan görs på en mycket snäv budget, säger Aleksandra Drecun.

– Den bästa forskningskommunikationen är djupt förankrad i forskning, när kommunikatörerna lär av forskningen om forskningskommunikation. Motsatt är den bästa scicommforskningen den som lär av praktikerna, men också själv utövar forskningskommunikation, menar Dr. Melanie Smallman, forskare i just forskningskommunikation vid University College London.

– En biolog skulle aldrig gå in i labbet utan att respektera den bakomliggande kunskapen inom området. Så varför skulle inte en forskningskommunikatör ta del av den kunskap som finns bakom forskningskommunikation?

Frågan är också hur lätt det är att ta del av scikommforskningen och applicera den i sitt dagliga värv?

Syftet med sessionen på ESOF var att tillsammans komma fram till konkreta förslag på åtgärder för att överbrygga gapet mellan scicommforskare och forskningskommunikatörer. Efter livliga rundabordsdiskussioner och syntetisering av de förslag som framkommit, röstade alla deltagare om vilka förslag som ansågs bäst. Resultatet blev:

  1. Att praktiker och forskare arbetar sida vid sida
  2. En evidensbaserad verktygslåda för forskningskommunikatörer med bästa metoder
  3. Evidensbaserad utbildning för forskningskommunikatörer
  4. Mötesplatser där forskare och kommunikatörer kan utbyta erfarenheter och perspektiv
  5. Kommunikationsutbildning för scicomm-forskare
  6. Gör forskning om forskningskommunikation mer tillgänglig
  7. Ökad ömsesidig respekt
  8. Dra lärdomar från liknande diskussioner från andra fält, t.ex. lärare och forskning inom utbildningsvetenskap.

Sessionen arrangerades av Vetenskapsrådet, Vetenskap & Allmänhet, vars generalsekreterare Cissi Askwall modererade, samt Universitet i Trento, Italien.

Kopierat till urklipp

Publicerad den 01 augusti 2018

Uppdaterad den 08 augusti 2018

Kopierat till urklipp

RELATERAT INNEHÅLL

ESOF, EuroScience Open Forum, samlade 4 600 deltagare från 83 länder. Seminariet Scicomm researchers and science communicators bridging the divide drog fulla hus.

Mer inom samma ämne

  1. Film: Från upptäckt till läkemedel

    Tomas Lindahl fick Nobelpriset i kemi 2015. Hans upptäckt om DNA har lett till helt nya sätt att behandla vissa former av cancer med läkemedel. Filmen om Tomas Lindahls viktiga upptäckt är den andra filmen i vår serie kortfilmer om forskningens långs...

  2. Forum för forskningskommunikation 2018

    Hur blir vi bättre på att kommunicera och sprida forskningsresultat? Och hur hittar vi smartare sätt att nå ut till nya målgrupper? Det är några av de frågor som diskuteras den 18 april på Nordens största konferens för forskningskommunikatörer, Forum...

  3. Offentliga samtal – vad händer när de rika blir rikare?

    I seminarieserien Offentliga samtal – forskare möter praktiker bjuder vi in två forskare som presenterar sina resultat kring ett aktuellt ämne, för att sedan möta praktiker i ett samtal inför publik. Höstens andra offentliga samtal handlade om vad so...