Etik i forskningen

Forskningsetik – om hänsyn till deltagare och försökspersoner i forskningsprojekt

Forskningsetiken är inte statisk, varken som disciplin eller praktik. När det vetenskapliga landskapet förändras, förändras också den forskningsetiska debatten. Nya principer formuleras och gamla tolkas om eller tillämpas på ett nytt sätt.

Forskningsetiska överväganden handlar i hög grad om att hitta en rimlig balans mellan olika legitima intressen. Kunskapsintresset är ett sådant. Integritetsintresset och skydd mot olika former av skada och risk för skada är andra exempel. Hanteringen av integritetskänsligt material väcker till exempel frågor om forskarens, medverkande personers och andra forskares intressen, men också om vad forskaren kan lova de medverkande och om vem som äger ett forskningsmaterial.

Läs mer i Vetenskapsrådets publikation God forskningssed.

Forskaretik – om forskarens relation till uppgiften

Forskaretiska frågor handlar om forskarens relation till forskningsuppgiften eller forskningsuppdraget. I All European Academics (ALLEA) skrift ”Den europeiska kodexen för forskningens integritet” uttrycks grundläggande principer som god forskningssed baseras på. Principerna är tänkta att ge forskare vägledning i praktiska, etiska och intellektuella problem som är förenade med forskning.

Tillförlitlighet i fråga om att säkerställa forskningens kvalitet, vilket avspeglas i design, metod, analys och utnyttjande av resurser.

Ärlighet i fråga om och utveckla, genomföra, granska samt rapportera och informera om forskning på ett öppet, rättvist, fullständigt och objektivt sätt.

Respekt för kolleger, forskningsdeltagare, samhälle, ekosystem, kulturarv och miljö.

Ansvar för forskningen från idé till publicering, för ledning och organisation, för utbildning, tillsyn och mentorskap samt för dess vidare konsekvenser.

Den europeiska kodexen för forskningens integritet (pdf, 3.6 MB)

Oredlighet i forskning

En vanlig definition av oredlighet i forskning är fabrikation, falsifiering, och plagiering (FFP), men det finns även andra former av oredlighet, till exempel självplagiat, undanhållande av forskningsresultat, missbruk av överordnad ställning och avsaknad av nödvändiga tillstånd.

Avvikelse från god forskningssed kan ge vilseledande resultat som i förlängningen kan leda till att människor, djur och miljö skadas. Dessutom kan förtroendet för forskare och forskning rubbas.

Så hanteras misstankar om oredlighet

I lagen om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning (2019:504) definieras oredlighet i forskning som "en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning." I lagen förtydligas att forskaren ska bedriva forskning enligt god forskningssed och att forskningshuvudmannen har det övergripande ansvaret.

Vid misstanke om oredlighet i forskning ska en anmälan göras till Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, Npof. En anmälan kan initieras på tre olika sätt: genom ett överlämnande från en forskningshuvudman, genom en anmälan direkt till nämnden eller på nämndens eget initiativ.

Om nämnden bedömer att ett ärende inte rör oredlighet i forskning men gäller andra avvikelser från god forskningssed, ska nämnden underrätta det berörda lärosätet och lämna över handlingarna i ärendet dit.

Lärosätena ska enligt högskoleförordningen utreda och pröva alla ärenden om misstänkta avvikelser från god forskningssed och kan även initiera egna ärenden. Lärosätena ska ha fastställda riktlinjer för sin prövning av misstänkta avvikelser från god forskningssed. Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har tagit fram rekommendationer för hur denna prövning kan gå till.

SUHF:s vägledning för hanteringen av misstankar om avvikelser från god forskningssed

Vad händer vid beslut om oredlighet?

Om nämnden har fattat ett beslut om att det har förekommit oredlighet i forskning ska forskningshuvudmannen inom sex månader efter beslutet rapportera till nämnden vilka åtgärder huvudmannen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av beslutet.

Forskningshuvudmannen ska snarast efter att beslutet fattats informera forskningsfinansiärer, myndigheter, vetenskapliga tidskrifter och andra berörda om beslutet. Forskningshuvudmannen ska även upplysa om att beslutet kan komma att överklagas.

Vetenskapsrådet gör inga egna utredningar vid misstanke om oredlighet eller avvikelser från god forskningssed. Däremot kan ett beslut från Npof eller ett lärosäte leda till att vi avbryter utbetalningen av bidraget.

Läs mer om anmälan och prövning av oredlighet på Npof:s webbplats

Lagen om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning (2019:504)

Högskoleförordningen (1993:100)