Talande Webb
Forskningsetik – om hänsyn till deltagare och försökspersoner i forskningsprojekt
Forskningsetiken är inte statisk, varken som disciplin eller praktik. När det vetenskapliga landskapet förändras, förändras också den forskningsetiska debatten. Nya principer formuleras och gamla tolkas om eller tillämpas på ett nytt sätt.
Forskningsetiska överväganden handlar i hög grad om att hitta en rimlig balans mellan olika legitima intressen. Kunskapsintresset är ett sådant. Integritetsintresset och skydd mot olika former av skada och risk för skada är andra exempel. Hanteringen av integritetskänsligt material väcker till exempel frågor om forskarens, medverkande personers och andra forskares intressen, men också om vad forskaren kan lova de medverkande och om vem som äger ett forskningsmaterial.
Läs mer i Vetenskapsrådets publikation God forskningssed.
Forskaretik – om forskarens relation till uppgiften
Forskaretiska frågor handlar om forskarens relation till forskningsuppgiften eller forskningsuppdraget. I All European Academics (ALLEA) skrift ”Den europeiska kodexen för forskningens integritet” uttrycks grundläggande principer som god forskningssed baseras på. Principerna är tänkta att ge forskare vägledning i praktiska, etiska och intellektuella problem som är förenade med forskning.
Tillförlitlighet i fråga om att säkerställa forskningens kvalitet, vilket avspeglas i design, metod, analys och utnyttjande av resurser.
Ärlighet i fråga om och utveckla, genomföra, granska samt rapportera och informera om forskning på ett öppet, rättvist, fullständigt och objektivt sätt.
Respekt för kolleger, forskningsdeltagare, samhälle, ekosystem, kulturarv och miljö.
Ansvar för forskningen från idé till publicering, för ledning och organisation, för utbildning, tillsyn och mentorskap samt för dess vidare konsekvenser.
Den europeiska kodexen för forskningens integritet
(pdf, 3.6 MB)
Oredlighet i forskning
En vanlig definition av oredlighet i forskning är fabrikation, falsifiering, och plagiering (FFP), men det finns även andra former av oredlighet, till exempel självplagiat, undanhållande av forskningsresultat, missbruk av överordnad ställning och avsaknad av nödvändiga tillstånd.
Avvikelse från god forskningssed kan ge vilseledande resultat som i förlängningen kan leda till att människor, djur och miljö skadas. Dessutom kan förtroendet för forskare och forskning rubbas.
Så hanteras misstankar om oredlighet
Enligt högskoleförordningen ska en anmälan om misstänkt oredlighet i forskning utredas av lärosätet där den aktuella forskningen sker. Under pågående utredning får lärosätet hämta in ett yttrande från expertgruppen för oredlighet i forskning hos Överklagandenämnden för etikprövning.
Vetenskapsrådet gör inga egna utredningar vid misstanke om oredlighet. Däremot kan ett lärosätes beslut om att en forskare varit oredlig leda till att vi avbryter utbetalningen av bidraget.
Läs om Högskoleförordningen (1993:100), på riksdagens webbplats
Ny lag om oredlighet i forskning
1 januari 2020 infördes en ny lag som hanterar oredlighet i forskning, det vill säga forskningsfusk.
I lagen står bland annat följande om oredlighet och god forskningssed:
- En ny myndighet, Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, ska ta över hanteringen av misstankar om oredlighet. Nämnden ska utreda och besluta i frågan från och med 1 januari 2020.
- Ärenden som inte rör oredlighet men gäller andra avvikelser från god forskningssed ska hanteras av lärosätena.
- I lagen förtydligas att forskaren ska bedriva forskning enligt god forskningssed och att medelsförvaltaren har det övergripande ansvaret.
I lagen definieras oredlighet som ”en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”.
Publicerad den 10 december 2018
Uppdaterad den 26 maj 2020