Forskningsetik – om hänsyn till forskningspersoner och andra intressenter
Forskningsetiska överväganden handlar i hög grad om att hitta en rimlig balans mellan olika legitima intressen. Kunskapsintresset är ett sådant. Integritetsintresset och skydd mot olika former av skada och risk för skada är andra exempel. Hanteringen av integritetskänsligt material väcker till exempel frågor om forskarens och medverkande forskningspersoners/deltagares intressen, men också om vad forskaren kan lova de medverkande och om vem som äger ett forskningsmaterial.
Forskningsetiken omfattar aspekter som följer av tvingande lagstiftning, exempelvis måste viss forskning etikprövas och godkännas av Etikprövningsmyndigheten eller en djurförsöksetisk nämnd innan den får utföras. Men forskningsetiken är bredare än så. Den utgår ifrån att förmågan att reflektera kring innehållet i den egna forskningen ur ett etiskt perspektiv är en naturlig del av forskarens vardag och hens professionella omdöme.
Forskningsetiken är inte statisk, varken som disciplin eller praktik. När det vetenskapliga landskapet förändras, förändras också forskningsetiken och nya principer formuleras samtidigt som gamla tolkas om eller tillämpas på ett nytt sätt. Teknisk utveckling och andra faktorer i samhället kan påverka, liksom lagstiftning som kan ändras och direkt påverka de forskningsetiska förutsättningarna.
Forskaretik – om forskarens relation till uppgiften
Forskaretiska frågor handlar om forskarens relation till forskningsuppgiften eller forskningsuppdraget. Ofta används begreppet god forskningssed. Någon entydig definition av vad som menas med begreppet finns inte men det används för att beteckna de samlade etiska kraven som forskaren ska följa i sin yrkesroll. Att följa god forskningssed omfattar forskarens ansvar att förhålla sig till forskningsetiska ramverk, inklusive att följa lagar och etablerade forskningsetiska normer.
I All European Academics (ALLEA:s) skrift ”Den europeiska kodexen för forskningens integritet” uttrycks vissa grundläggande principer som god forskningssed baseras på. ALLEA:s kodex är vedertagen som etiskt ramverk för bland annat EU:s finansiering av forskning. Principerna är tänkta att ge forskare vägledning i praktiska, etiska och intellektuella problem som är förenade med forskning.
Tillförlitlighet i fråga om att säkerställa forskningens kvalitet, vilket avspeglas i design, metod, analys och utnyttjande av resurser.
Ärlighet i fråga om och utveckla, genomföra, granska samt rapportera och informera om forskning på ett öppet, rättvist, fullständigt och objektivt sätt.
Respekt för kolleger, forskningsdeltagare, samhälle, ekosystem, kulturarv och miljö.
Ansvar för forskningen från idé till publicering, för ledning och organisation, för utbildning, tillsyn och mentorskap samt för dess vidare konsekvenser.
Vetenskapsrådets syn på god forskningssed utgår ifrån ALLEA:s grundläggande principer. I publikationen God forskningssed kan du läsa mer om Vetenskapsrådet syn på forskningsetiska frågor. Notera dock att publikationen är delvis inaktuell och att en ny version av denna förväntas vara klar under 2023.
Ansvar för och avvikelser från god forskningssed
Enligt lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning har forskaren ett ansvar att följa god forskningssed i sin forskning. Forskningshuvudmannen, till exempel ett universitet eller en högskola, har enligt lagen det övergripande ansvaret för att forskningen utförs i enlighet med god forskningssed.
Avvikelser från god forskningssed kan ge vilseledande resultat som i förlängningen kan leda till att människor, djur och miljö skadas. Dessutom kan förtroendet för forskare och forskning rubbas. Avvikelserna kan vara av olika slag och handla om allt från mindre till väldigt allvarliga förseelser.
Enligt lagen definieras oredlighet som ”en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering (FFP) som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”. Men det finns även andra avvikelser från god forskningssed som anses skada forskningsprocessens eller forskarnas integritet, till exempel självplagiat, felaktiga uppgifter om meriter eller medförfattarskap, undanhållande av forsknings-resultat, missbruk av överordnad ställning eller avsaknad av nödvändiga tillstånd.
Så hanteras misstankar om avvikelser från god forskningssed
Misstankar om oredlighet i forskning prövas av en särskild myndighet, Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (Npof). En anmälan om misstanke kan initieras på tre olika sätt: genom ett överlämnande från en forskningshuvudman, genom en anmälan direkt till nämnden eller på nämndens eget initiativ.
Läs mer om nämndens uppgifter och prövningar av ärenden på Npof.se
Länk till annan webbplats.
Lärosäten som omfattas av högskoleförordningen (1993:100) ansvarar för att pröva andra misstänkta avvikelser från god forskningssed, det vill säga sådant som inte omfattas av Npof:s uppdrag, De ska även fastställa riktlinjer för sin prövning. Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har tagit fram en vägledning som beskriver hur denna prövning kan gå till.
Vad händer om en forskare inte följer god forskningssed?
Ett beslut om avvikelse från god forskningssed kan få olika slags konsekvenser för forskaren. Detta oavsett om det är Npof som har kommit fram till att en forskare har gjort sig skyldig till oredlighet i forskning, eller om det är ett lärosäte som konstaterat att det förekommit en annan avvikelse från god forskningssed.
Forskningshuvudmannen ansvarar för åtgärder inom den egna verksamheten, och har också ansvar för att snarast efter att Npof fattat ett fällande beslut informera berörda forskningsfinansiärer, myndigheter, vetenskapliga tidskrifter och andra intressenter. Ett beslut kan till exempel leda till arbetsrättsliga åtgärder, att beviljade forskningsmedel dras in av en finansiär eller att tidigare publicerade vetenskapliga artiklar dras tillbaka. Att bedriva forskning utan nödvändiga tillstånd eller godkännanden kan även i vissa fall leda till straffansvar.
Vetenskapsrådet gör som forskningsfinansiär inga egna prövningar av misstankar om oredlighet eller andra avvikelser från god forskningssed. Enligt våra villkor för beviljade medel ska dock mottagaren följa god forskningssed, och ett fällande beslut av Npof eller ett lärosäte kan leda till att vi beslutar att medlen inte längre ska betalas ut.
Publicerad
Uppdaterad