Vetenskapsrådet ger stöd till orskning inom allt från forskning på molekylär-och cellnivå och forskning som involverar försöksdjur och patienter, till epidemiologiska studier på grupper av människor.
Exempel på forskning vi finansierar
Den kliniska framgången med immunaktiverande antikroppar för behandling av vissa cancerformer har lett till att immunterapi snart kommer att ingå som en del av standardbehandlingen för allt fler cancerpatienter. Men för många patienter med trippelnegativ bröstcancer är dock utsikterna att få ta del av denna typ av behandling sämre. Anledningen är att det saknas kunskap om hur immunsystemet känner igen tumörcellerna.
I detta projekt samarbetar vi med experter på SciLifeLab för att stänga av en gen i taget i TNBC-cancerceller, det vill säga trippelnegativ bröstcancer, och bedöma om detta gynnar eller motverkar immunsystemets förmåga att känna igen cancercellerna. Vi har upptäckt nya funktioner av flera proteiner som kan påverka hur immunterapi fungerar. Ytterligare forskning pågår för att undersöka funktioner av proteiner i TNBC-celler. Projektet kommer att använda den extremt träffsäkra gensaxen CRISPR. Med hjälp av den kan vi modifiera genomet på utvalda positioner i cancercellerna.
Vår ambition är att få viktig kunskap om interaktionen mellan immunsystemet och TNBC-cellerna och därmed påskynda utvecklingen av immunterapi för patienter med trippelnegativ bröstcancer.
Projektledare: Yumeng Mao, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet
Projekttitel: På jakt efter nya måltavlor för immunterapi i trippelnegativ bröstcancer
I Sverige insjuknar runt 24 000 personer av demens varje år och det finns inget botemedel. Satsningar inom precisionsmedicin – att hitta rätt behandling för varje enskild individ – görs nu inom en rad olika områden, men hittills har motsvarande insatser för demenssjukdomar uteblivit. Det behövs därför mer forskning som klargör sambanden mellan olika sjukdomsmekanismer och specifik demensdiagnos samt vilken behandling som fungerar bäst i respektive scenario.
I vårt projekt kommer vi att identifiera olika riskgrupper, till exempel kan personer med högre genetisk risk ha större risk att utveckla demens. Vi kommer även att identifiera mycket annat som spelar in: Kön, ålder, biologisk ålder, hur den kognitiva förmågan ser ut och ifall man har en metabol störning eller ej. Dessutom kommer vi att analysera om specifika läkemedel kan hjälpa till att förebygga demens. En person med vaskulär demens, det vill säga blodkärlsdemens, kan ha större nytta av att sänka sitt kolesterolvärde än vad en person med en annan demenstyp har. Dessa analyser görs med hjälp av storskaliga epidemiologiska data och även i en klinisk datainsamling från geriatriska patienter i Stockholm.
För att bromsa utvecklingen av demenssjukdom kommer det i framtiden troligen behövas många olika läkemedel. Man kommer också behöva börja behandlingen i ett tidigare skede. Vår förhoppning är att våra resultat ska kunna bidra till en förbättrad strategi med nya riktlinjer för demensprevention i vården.
Projektledare: Sara Hägg, docent i molekylär epidemiologi, Karolinska institutet
Projekttitel: Towards a pREcision medicine Approach to Target Alzheimer´s Disease and Related Dementias (TREAT-ADRD)
Ungefär hälften av alla kvinnor i fertil ålder har ett eller flera myom i livmodern. Även om myom är ofarliga muskelknutor kan de orsaka rikliga blödningar och buksmärtor, graviditetskomplikationer och barnlöshet. De få läkemedel som finns idag förbättrar symptom hos många, men inte hos alla. I nuläget finns ingen kunskap om varför effekten varierar eller hur man på förhand kan förutse vilka myom som krymper vid läkemedelsbehandling.
Ny forskning har visat att det finns flera distinkta undergrupper av myom, med karaktäristiska särdrag. Genom att jämföra effekten av läkemedlet ulipristal acetat på de vanligaste undergrupperna har vi funnit att myom som tillhör en viss undergrupp tenderar att svara bättre på behandling.
Med hjälp av vävnadsprover från kvinnor som opereras för myom vill vi nu ta reda på om vi genom att klassificera myom i undergrupper kan förutsäga hur väl de kommer att svara på olika typer av läkemedel. På sikt kan detta leda till en skräddarsydd behandling. Vi vill också identifiera markörer som skulle kunna användas vid klassificeringen och undersöka om det är möjligt att göra en klassificering med hjälp av ett enkelt blodprov.
Förbättrade möjligheter att diagnosticera och behandla livmodermyom skulle vara till nytta för miljontals kvinnor världen över.
Projektledare: Lauri Aaltonen, professor, institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska institutet
Projekttitel: Mot skräddarsydd behandling av livmodermyom
Sverige är ett av få länder där barn som blivit till genom donationsbehandling har laglig rätt att få reda på donatorns identitet. De som donerar ägg eller spermier måste alltså acceptera att deras identitet kan lämnas ut.
Syftet med vårt projekt är att undersöka de långsiktiga psykosociala konsekvenserna av donationsbehandling för alla inblandade – barn, föräldrar och donatorer. Särskilt fokus ligger på frågor som rör barnens rätt att få veta att de kommit till genom donationsbehandling och vem donatorn är.
Projektet utgår från en nationell studie om ägg- och spermiedonation som startade 2005–2008. Den omfattar 300 donatorer och 894 män och kvinnor som genomgick donationsbehandling. Vi kommer att skicka enkäter till samtliga donatorer från den studien och till de par som blivit föräldrar. Via föräldrarna ska vi be om lov att kontakta barnen som numera är tonåringar (15–17 år) och snart har laglig rätt att söka information om sina donatorer.
Idag finns det mycket lite kunskap om vilka långsiktiga psykosociala konsekvenser denna typ av behandling har för alla inblandade parter. Resultaten från projektet kan bidra till att utveckla den kliniska vården och det psykosociala stödet till barn, föräldrar och donatorer.
Internationellt förs en livlig diskussion om barns rätt till sitt genetiska ursprung och utvecklingen i Sverige följs med stort intresse.
Projektledare: Claudia Lampic, professor i klinisk psykologi, Umeå universitet
Projekttitel: Långtidsuppföljning av 'Svenska studien om könscellsdonation' - psykosociala konsekvenser för familjer och donatorer 15-18 år efter donationen
Vart tredje barn drabbas idag av allergier. Parallellt med att allergi och astma blivit vanligare, har den mikrobiella mångfalden minskat på grund av vår moderna livsstil.
Åtgärderna för att minska smittspridningen under covid-19 pandemin har lett till lägre exponering även för andra smittämnen. Det kan få konsekvenser för immunsystemets utveckling och öka risken för allergier. Dessutom har stress och försämrad mental hälsa ökat hos gravida kvinnor under pandemin, vilket kan påverka fostrets immunsystem.
Pandemin har gjort det möjligt att undersöka hur infektionsförebyggande åtgärder, stress och mental hälsa under graviditeten påverkar tarmfloran, immunsystemets utveckling och risken att barn drabbas av allergier.
Vi kommer att jämföra 500 barn födda före respektive under covid-19-pandemin för att ta reda hur infektionsförebyggande åtgärder påverkat tarmfloran. Vår plan är att följa barn i 10 000 familjer från födseln och upp till sju års ålder.
Resultaten kan användas för att förhindra att barn får allergiska sjukdomar. Föräldrar är generellt mycket benägna att förändra sin livsstil under graviditeten och småbarnsåren om detta kan förbättra deras barns framtida hälsa. Därför kan förebyggande strategier till riskgrupper under denna period i livet få betydande effekter.
Projektledare: Christina West, professor och överläkare i pediatrik, Umeå universitet
Projekttitel: Avgörande faktorer för mikrobiotans utveckling och koppling till allergi-risk under barndomen före och under covid-19 pandemin
Det framhålls ofta att vården kan spara stora summor pengar genom att gå över till digitala vårdmöten via video och chat, särskilt primärvården som står för den största delen av alla vårdbesök i Sverige.
Det kan ske genom att vårdgivarna blir mer produktiva jämfört med när de använder mer traditionella sätt att vårda patienterna, det vill säga att de kan ge mer vård för en given summa pengar. Eller så blir själva vården mer effektiv, det vill säga att patienterna blir fortare friska eller att behovet av återbesök minskar. Det finns idag inga bevis för att digitaliseringen har lett till detta.
Syftet med projektet är att studera huruvida vårdcentraler och jourmottagningar som använder mer digitala former av primärvård också är mer produktiva och om deras vård är mer effektiv.
Vi ska analysera information om hur vårdgivarna använder digitala vårdmetoder. För att kunna beräkna effekterna av digital primärvård ska vi analysera patienternas diagnoser och typer av besök från perioden före och under covid 19-pandemin. Resultaten kan bidra till att beslutsfattare kan fatta mer informerade beslut om hur resurser bör fördelas mellan olika typer av primärvård.
Projektledare: Björn Ekman, forskare vid socialmedicin och global hälsa, Lunds universitet
Projekttitel: Utvärdering av digitaliseringens effekter på primärvårdens produktivitet och effektivitet i Sverige. (Projektet har finansierats inom utlysningen för projektbidrag för forskning inom primärvården)
I läroböckerna står det att bara tunna nervtrådar signalerar smärta hos människor. Hos andra däggdjur har man däremot kunnat visa att också tjocka nervtrådar kan leda smärta.
Vår forskargrupp gjorde nyligen en fundamental upptäckt, nämligen att även människor har tjocka nervtrådar som signalerar smärta. Vi kallar dem ultrasnabba smärtnerver eftersom de leder smärta med mycket hög hastighet.
För att lära oss mer om dessa smärtnerver vill vi nu undersöka både friska personer och personer med sällsynta mutationer som drabbar hudkänseln. Vi vill ta reda på hur den ultrasnabba smärtreceptorn fungerar ända ner på molekylnivå. Vi har till exempel sett indikationer på att nerven blir mer känslig efter en inflammation. Om det stämmer skulle det kunna få stor betydelse för smärta som uppkommer efter vävnadsskador. En sådan upptäckt skulle kunna leda till nya läkemedel mot smärta.
Vi vill också undersöka om ultrasnabba smärtfibrer har en roll för den reflex som gör att man snabbt drar undan foten om man till exempel trampar på ett häftstift. Vi har utvecklat en ny metod att mäta denna reflex.
Projektet förväntas ha stor betydelse för fortsatt smärtforskning och kommer sannolikt att leda till att patienter som upplever smärta blir bättre omhändertagna och får en bättre diagnos.
Projektledare: Saad Nagi, universitetslektor vid institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet
Projekttitel: Ultrasnabb smärtsignalering hos människa
Forskningsöversikt för området
Vart fjärde år tar vi fram en forskningsöversikt för medicin och hälsa. Den ger en nulägesbild av svensk forskning inom området och blickar 5-10 år framåt.
Den innehåller även rekommendationer om insatser som ska främja forskningen i Sverige.
Forskningsöversikt 2023 Medicin och hälsa
Länk till annan webbplats.
Publicerad
Uppdaterad
